Herr talman! Jag tycker att det är intressant. Jag tittar gärna närmare på detta.

Vi har ju jobbat - framgångsrikt, tycker jag - med andra exitprogram, som vi ibland säger, eller avhopparprogram för extremism och nationella avhopparprogram när det gäller organiserad brottslighet. Jag har själv träffat företrädare för flera sådana program, som har fungerat mycket väl.

Precis som Muharrem Demirok tycker jag att det är absurt att man ska behöva säga kombinationen avhopparprogram och barn. Men eftersom vi är i ett sådant läge tycker jag absolut att man ska titta på det.

Det står inte heller i strid med andra ansvar, det vill säga föräldraansvaret. Jag tycker att det är otroligt viktigt. Föräldrar bär ansvar för sina barn. Att det är ett starkt statligt intresse att hjälpa till är alldeles uppenbart, men ytterst måste föräldrar klara att ta ansvar för sina barn tills motsatsen bevisas. I längden kan vi inte acceptera att barn växer upp i familjer där man i praktiken uppfostrar dem rakt in i gängkriminalitet.

Det finns ju en förfärlig desinformationskampanj som går ut på att socialtjänsten kidnappar svenska barn. Alla vi som jobbat med socialtjänsten vet att det är helt fel. Det som är sant är att socialtjänsten griper in och omhändertar barn - och ska så göra, också med tvång - om föräldrarna inte är kapabla att sköta sina uppgifter. Det är sant.

Jag tittar gärna på allt det som nämns här, tillsammans med annat preventivt arbete såsom att bryta sekretessen mellan polisen, socialtjänsten och skolan så att man tidigare kan upptäcka dem som är i farozonen men som kanske ännu inte har begått några allvarliga brott - plus det kanske helt uppenbara att den som är vuxen och gängkriminell och blir inlåst dubbelt så länge i vart fall inte just då kan rekrytera nya ungdomar till organiserade gäng. Jag tittar mycket gärna även på ett separat exitprogram för just barn och ungdomar på väg in i organiserad kriminalitet.

(Applåder)