Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 21, som berör beredskapen i livsmedelskedjan. Jag tycker att den är otroligt viktig.
Beredskapen i livsmedelskedjan börjar på gården. Många har lyft hur viktig självförsörjningsgraden är och hur låg den är i Sverige. Vi ligger runt 50 procent i snitt. Vi klarar spannmålen på 100 procent, men vi ligger å andra sidan väldigt lågt på lammproduktionen, och där skulle vi kunna vara betydligt bättre. Det är också kopplat till problematiken med vargen, som jag ser det. Vi har i dag ett för högt vargtryck, så när vi ska öka självförsörjningsgraden måste vi spela med alla de korten.
Någonting som jag tycker att vi är dåliga på att lyfta fram när det gäller självförsörjningsgraden är att se fisken som ett livsmedel. Den kommer alltid så där lite snett efter, om det nu beror på att branschorganisationerna inte synkar tillsammans eller vad det är, men fisken är också ett otroligt viktigt livsmedel som vi bevakar. Att kunna få en svensk fisk på bordet, utan dioxiner och PCB, är enormt viktigt.
Jag ser egentligen att vi skulle gå mot 100 procents självförsörjningsgrad för livsmedel. Det borde inte vara omöjligt. Jag återkommer till hur jag ser på hur vi skulle kunna uppnå detta.
Just nu ser vi dock ett tufft läge. Som många har varit inne på är det en extrem torka. Den här torkan är, som jag ser det, den tuffaste i mannaminne. Att det är extra tufft nu är också för att vi kommer från ett ganska torrt år förra året. Lantbrukaren kan själv bygga upp lager och en robusthet för att möta ett torrår, men eftersom vi hade ett torrår även förra året innebär det att lagren redan nu är tomma, fru talman, och en del har börjat skörda fodret till djuren redan nu.
Vi ser nu hur slaktbilarna börjar rulla. Detta är allvarligt och en tydlig, tidig signal, och det gör också att många lantbrukare mår dåligt. I branschorganisationen är man duktig på att stötta sina kollegor, men detta är ändå två viktiga signaler.
Det krävs nu signaler från regeringen att vi har en samsyn. Jag hör att vi har en samsyn i den här församlingen om var vi befinner oss någonstans, men det behövs också en signal ut om vad vi gör åt det.
Därför blir jag lite konfunderad, fru talman, när jag hör från regeringen och från Johan Widegren att man helst inte vill ha något direkt stöd i nuläget - nu när vi ser den allvarligaste konsekvensen av torkan sedan mannaminne. Samtidigt hör vi Magnus Oscarsson tala om att vi ska ha en beredskap för den här torkan likt 2018.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik
Jag blir ganska förvånad över de här budskapen från två av regeringspartierna. Hur ska det här tolkas av näringen? Vem ska man lyssna på? Jag tror att vi har spridit en ganska stor förvirring när vi går från den här debatten i dag. Möjligen kan det bli något bättre innan vi lämnar denna kammare.
Om det sedan är ekologisk eller konventionell produktion är det faktiskt konsumenten som styr. Just nu styr konsumenter detta i en riktning mot lägre pris på livsmedel och mindre ekologiskt. Det får konsekvensen att den ekologiska produktionen minskar, och så är det ofta i tuffare tider.
Samtidigt finns vi på en globaliserad marknad, och de prismodeller som vi ser nu har liksom ingen direkt effekt när det gäller torkan i Sverige. Vi ser nu exempelvis att man sänker mjölkpriserna ut mot producent, vilket också kommer att generera lägre priser i butiken. Och det är väl bra. Så fungerar marknaden.
Vi är rätt beroende av vad som händer i Nya Zeeland och hur mjölkbörsen där ser ut. Förra året, när det var så torrt i hela Europa, var ett undantag. Då slog priset igenom, och vi var uppe på snudd på 7 kronor per kilo mjölk till producent. Nu är vi nere på 4,50, och vi ser att ett ännu lägre pris är på gång. Detta är oroväckande.
Robustheten i livsmedelsförsörjningen är viktig, och här kan vi göra mycket. Jag välkomnar en ny livsmedelsstrategi 2.0 som kan öka robustheten. I strategin tas bland annat upp att vi skulle kunna använda mer egenproducerad handelsgödsel - jättebra. Det viktiga är då att om handelsgödseln blir dyrare, vilket den mycket väl kan bli eftersom vi hela tiden egentligen köper handelsgödsel på en överskottsmarknad, så får det inte drabba lantbrukaren, för då minskar vi konkurrenskraften.
Vi skulle kunna odla mer protein. Vi skulle kunna göra mycket för robustheten, och robustheten är också beroende av hur vår omvärld ser ut. Att gå med i Nato skulle kunna stabilisera vår robusthet.
I Ukraina använder man nu kärnkraften som ett spel i kriget. Effekten av en kärnkraftsolycka skulle vara ödesdiger inte bara för det svenska utan även det europeiska lantbruket. Vårt viktigaste livsmedel är vatten, och även det är ju någonting som man borde ha en ännu tydligare plan för i händelse av ett stort haveri.
Medan vi tittar på robustheten planerar regeringen väldigt tydligt mer kärnkraft i Sverige. Jag tror att man bör tänka igenom säkerhetsaspekterna på livsmedelsförsörjning och robusthet ett varv till och tänka över hur det ska se ut för att vi ska kunna klara av de här bitarna.
Som avslutning ska jag ta upp regelförändringar. Det är jättebra att man är på gång med regelförändringsdelen när det gäller lantbruket. Snöa bara inte in för mycket på antalet regler, utan titta i stället på tiden vi lägger på vårt regelarbete! Många av reglerna har blivit ganska enkla att hantera; man sätter bara en bock i ett digitalt system och kan gå vidare.
Det som i dag är en tidstjuv för lantbruket är egentligen egenkontrollen på deras egna mjölkföretag - dem som man producerar mjölk till. Detta lägger man ibland mer tid på än på själva EU-stödsansökan. Det krävs nog en dialog också med branschen om vi ska komma till rätta med detta. Men allt behöver vi inte lösa i den här salen, utan det här måste väl branschen också kunna klara av själva.
Fru talman! Trots allt ser jag ljust på svensk livsmedelsförsörjning, och jag tror att det här kan bli riktigt bra.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik
(Applåder)