Protokoll 2022/23:124 Onsdagen den 14 juni

ärendedebatt / Riksrevisionens rapport om de statliga servicekontoren i ny regi
Anf. 111 Jan Riise (MP)

Fru talman! Jag instämmer i mycket av det som har sagts av mina kollegor i utskottet, och jag tänkte lägga till bara några saker.

Vi i Miljöpartiet har en vision om ett hållbart Sverige där det är lätt att bo, vistas och verka i hela landet. Att välja att leva och verka någon annanstans än i storstäderna kräver en infrastruktur med till exempel kollektivtrafik, bredband och skolor samt också tillgång till annan samhällelig service av god kvalitet.

De statliga servicekontoren som nu finns på 100-150 platser i landet är viktiga sådana knutpunkter för samhällsservice. I den bästa av världar innebär servicekontoren att plussidan på familjens eller den enskildes funderingar kring att flytta ut på landet ökar lite till.

Dessa statliga servicekontor organiserades om 2019 på så sätt att Statens servicecenter tog över som huvudman för verksamheten. Och under 2022 har verksamheten utvärderats av Riksrevisionen, som överlämnade sin rapport till regeringen i december 2022. Riksrevisorn besökte oss i KU dagen därpå, den 20 december.

I dag diskuterar vi resultatet av denna granskning; en rapport från Riksrevisionen med den klingande och eleganta titeln Skynda långsamt.

Det ska också sägas att i första hand handlar Statens servicekontor för närvarande om ett samarbete mellan Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket och Arbetsförmedlingen. Syftet är framför allt att vara en plats där man som medborgare, skattskyldig, arbetssökande, sjukskriven eller pensionär kan få hjälp med ärenden hos dessa myndigheter.

Fru talman! Den utredning som lade grunden till det nya huvudmannaskapet hade i huvudsak målet att föreslå en organisation som kunde vara effektiv vad avser både kostnader och leveranser av tjänster. Ett viktigt syfte med servicekontoren är att säkerställa och stärka tillgången till viss statlig service över hela landet.

Riksrevisionens uppdrag var att följa utvecklingen från etableringen av den nya organisationen 2019 till och med 2022; alltså under en uppbyggnadsfas med en hel del utmaningar. De slutsatser som Riksrevisionen drar pekar på problem med alltför snabb tillväxt och ett behov av att säkerställa en servicenivå som inte är alltför specialiserad men inte heller bara klarar grundläggande frågor. De som arbetar på servicecenter ska alltså klara uppgifter för samtliga anslutna myndigheter.

Riksrevisionen diskuterar vidare hur arbetet är organiserat, där ansatsen från myndigheternas sida kan uppfattas som att följa en alltför stelbent mall som har varit svår att anpassa till lokala förhållanden.

Riksrevisionen varnar därmed också för att ansluta fler myndigheter innan nuvarande organisation har landat och kunnat skapa rutiner och arbetssätt som fungerar i de olika sammanhang kontoren kan finnas i.

För en relativt sett utomstående person, till exempel en ledamot av riksdagens konstitutionsutskott, kan det se ut som att de deltagande myndigheternas strävan efter effektivitet och samordning möjligen har drivits en aning för långt. Det kan synas kontraproduktivt att mäta de befintliga servicekontorens arbete efter samma måttstock när förutsättningarna är olika. Själva idén var ju att erbjuda människor över hela landet en jämförelsevis likvärdig service. Det leder, kan man tänka sig, till att traditionella effektivitetsmått, exempelvis kostnad per besökare, inte är ändamålsenliga.

Med detta sagt, fru talman, vill jag sammanfattningsvis säga följande. Med en idé om att på så lika villkor som möjligt kunna välja att bo, leva och verka var som helst och överallt i vårt vackra land, behöver det vi mäter vara tillgänglighet och rättvisa. Det handlar om tillgång till bredband, fossilfri kollektivtrafik, laddinfrastruktur, skolor och hälsovård inom rimliga avstånd. Men det handlar också om en utbyggd struktur för en ökad närhet till statliga tjänster, kanske först och främst dem vi talar om här, det vill säga Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Pensionsmyndigheten, och i förlängningen också andra.

Riksrevisionens kärnfulla sammanfattning av uppdraget att granska utvecklingen så här långt, det vill säga skynda långsamt, synes mig helt relevant och lätt att ta till sig. Jag vill därmed liksom övriga talare föreslå att rapporten så småningom läggs till handlingarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)