Herr talman! Barn och unga är vår framtid. De föds inte kriminella, även om det låter så i debatten. Vi måste klara av att ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste kunna ge stöd till familjer med små barn, lite äldre barn och ungdomar. Det handlar om stöd till föräldrar när omsorgen brister men också om stöd till barn med funktionsnedsättning och deras föräldrar. Det handlar om samverkan mellan olika organisationer - mödravård, barnavård, förskola, skola, socialtjänst och civilsamhälle. Här har vi ett stort arbete att göra. Vi måste jobba med fler insatser tidigt till alla familjer som behöver det för att motverka att barn och unga mår dåligt på grund av psykisk ohälsa. Det leder till depressioner, missad skolgång och ibland till suicidförsök.

Centerpartiet menar att det behövs en rejäl kompetensförstärkning runt om i landet. Socionomutbildningen behöver ses över så att de som kommer ut därifrån är rätt rustade att möta små barn och deras familjer men även ungdomar. Det behöver finnas en bra introduktion för dem som kommer ut på sin första arbetsplats, och det måste ges möjlighet till vidareutbildning. Här behövs nationella riktlinjer så att det blir lika i hela landet. Mer forskning behövs. SBU har visat att det finns kunskapsluckor. På forskarskolan forskar man om annat än det SBU ser, så alltså finns ett behov av mer forskning. Hur man informerar över kommungränserna när barn riskerar att fara illa kan också behöva ses över. Kommunerna måste våga prioritera dessa verksamheter. Ibland måste man kanske skippa ett potthål för att kunna lägga resurser på socialtjänsten.

Herr talman! Omhändertagande av barn och unga ska ske undantagsvis och bara om det tidiga stödet till familjerna inte räcker. Då gäller det att det finns familjehem som ges bra utbildning och ett register över vilka familjehem som finns. Även detta behöver vi ta tag i nationellt.

Vi måste säkerställa att det bli bättre för barnet eller den unga om samhället tar över vården och omsorgen. Så är det inte i dag. Vi hörde tidigare om bristerna i Statens institutionsstyrelses verksamhet: kränkningar, sexuellt utnyttjande och inkorrekta avskiljningar. Även jag skulle gärna se att avskiljningar förbjuds, för så länge de finns kommer de att användas.

Centerpartiet vill också fokusera på vad som sker när ett omhändertagande upphör. Hur har samverkan sett ut i förväg så att den unga är rustad för att antingen gå ut i vuxenlivet vid 18 års ålder eller återvända till sin ursprungsfamilj? I det senare fallet behöver även familjen stöd.

Men även om barnet ska vara kvar i familjehemmet och det sker en vårdnadsöverflytt behöver det också finnas kvar ett stöd som inte är självklart i dag. Barn föds inte till ett kriminellt beteende, utan här har samhället en stor skyldighet att finnas som ett stöd tidigt.

Herr talman! Om jag tittar på det som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har gjort hittills och vad man säger i debatter är min upplevelse att man har glömt de små barnen och deras behov. Det som oftast hörs är ett starkt och nästan ensidigt fokus på hårdare tag, på att vräka barnfamiljer, på att ta bort försörjningsstöd och på att information ska kunna delas mellan olika rättsvårdande myndigheter. Detta leder till frågan om personer faktiskt vågar säga det de behöver, om de per automatik vet att allt de säger lämnas vidare.

Omhändertaganden ska göras vid fler tillfällen, och de ska göras av en åklagare som inte har gått den grundutbildning som vi anser är viktig för att jobba inom socialtjänsten. På vilka grunder ska en åklagare kunna fatta dessa beslut? Har åklagaren möjlighet att också göra en placering och sedan följa upp placeringen för att se om det blev bättre vid ett omhändertagande? Det krävs kompetenshöjande åtgärder, och då är frågan om vi ska stoppa in en åklagare här.

Regeringen må ha stora ambitioner - jag har själv jobbat tillsammans med socialtjänstministern, och jag vet att hon har stora ambitioner - men jag är ändå orolig för att det inte kommer att räcka. Det kommer att överskuggas av mycket annat som sker i regeringens namn där jag upplever att man inte klarar av att ha två tankar i huvudet samtidigt.

Barn har rätt att komma till tals, både när de är små och när de är äldre. Vi behöver se över klagomålsmekanismer, bland annat på Statens institutionsstyrelse. Barn är individer med egna rättigheter, och dessa behöver vi stärka.

Med det yrkar jag bifall till reservation 26.