Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

För den stora majoriteten i Sverige är Sverige ett fantastiskt land att växa upp i. Barn omgärdas av kärlek och trygghet redan från födseln, vilket är en faktor som är avgörande för att barn ska växa upp och bli trygga och tillitsfulla.

Samtidigt finns det många barn som lever långt ifrån den verkligheten. Det finns barn som växer upp i hem som i stället för att vara en trygg plats har utvecklats till en brottsplats där våldet ständigt är närvarande. Det finns barn som lever med en enorm oro när de sätter nyckeln i dörren därför att de inte vet vad som väntar dem. Det finns barn som tidigt tvingas lära sig att känna av sinnesstämningar för att kunna freda sig.

I andra fall tvingas barn tidigt lära sig att det är hederskulturens normer och värderingar som gäller. Dessa barn fråntas sina grundläggande fri- och rättigheter. De barn som försöker trotsa hederskulturens normer och värderingar riskerar att utsättas för våld eller tvångsäktenskap eller att föras ut ur landet som bestraffning. Detta fungerar även som en tydlig signal till andra flickor och kvinnor i familjen - så här går det om du ens tänker tanken att inte följa hederskulturens normer. Kravet på lydnad och den tystnadskultur som breder ut sig leder till att utsatta barn lider i sin ensamhet.

Det finns barn som tvingas till umgänge med en våldsutövande förälder och barn som har ett eller flera syskon som tillhör ett kriminellt gäng. Det finns barn som tidigt lär sig att varna för att polisen syns till men som också riskerar att utsättas när andra kriminella gäng markerar för att varna den kriminelle brodern.

För andra barn handlar det om att leta efter alkohol i garderober och köksskåp och om att ta hand om en eller två föräldrar som inte klarar av att ta hand om sig själva eller barnen.

Det finns föräldrar som inte orkar ta sig ur sängen på grund av psykisk ohälsa och barn som tvingas vårda en förälder. Det finns äldre syskon som tidigt blir familjens projektledare med mycket ansvar som aldrig ska läggas på ett barn.

Det finns föräldrar som väljer karriären och det egna sociala livet framför barnen. Ytan kan framstå som perfekt, men sprickorna i fasaden leder till otrygghet för barnen.

Det finns barn som efter år av utsatthet söker stöd och skydd. Det finns barn som vädjar om hjälp men som många gånger tvingas bevisa oerhört mycket innan insatser sätts in. Vårdnadshavare har långt ifrån samma krav på sig att bevisa att de är föräldrar med förmåga att ge sina barn en trygg och tillitsfull uppväxt.

Det finns barn som till slut blir placerade utanför hemmet men som även i placeringen riskerar att utsättas för våld och övergrepp när de är i statens vård.

I dag debatteras ett av de absolut viktigaste politikområdena för vår framtid: barns rätt till en trygg barndom och samhällets ansvar att ge stöd när barn är i behov av insatser.

Herr talman! Jag inledde med att säga att Sverige är ett fantastiskt land för de flesta barn att växa upp i. Det är tack vare modiga aktivister och politiker som har gått mot strömmen och vågat bryta ny mark. För 120 år sedan började Ellen Key kräva förbud mot att slå barn. År 1950 blev Sverige första land att införa förbud mot aga i skolan. År 1979 lade den liberala statsministern Ola Ullsten fram propositionen om ett förbud mot barnaga - även när det gällde detta var Sverige det första landet i världen.

Men för alltför många barn är Sverige inte längre ett föregångsland. Ett av tio barn, totalt över 200 000 barn, växer upp med våld i hemmet. Vi har en socialtjänst som går på knäna och socialsekreterare som utsätts för en internationell hotkampanj för att skrämma dem och påverka deras myndighetsutövning.

I dag lever uppemot 500 000 barn och unga i utsatta områden. Där har det uppstått parallellsamhällen där barns, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter sätts på undantag alldeles för ofta. Detta är områden där gängkriminella och extremister står redo att utöva hot och påtryckningar eller att försöka rekrytera barn.

Det är viktigt att vi nu får ett perspektivskifte i synen på barn och unga, att barnrättsperspektivet stärks och att föräldrarätten utmanas. Det gäller inte minst situationen för barn och unga som omhändertagits. Här finns det viktiga liberala reformer.

De tidiga insatserna är avgörande. Nyblivna föräldrar och deras spädbarn behöver tidiga insatser. Studier från USA och Finland visar på positiva effekter av utökade hembesöksprogram när det gäller nyblivna förstagångsföräldrar. Barn som riskerar att fara illa fångas upp tidigare, och de som kan hamna efter i utvecklingen får stöd och skydd i tid. I de kommuner där man har arbetat med hembesök från personal på BVC och socialtjänsten har besöken lett till tryggare föräldraskap, högre vaccinationsvilja och färre besök på barnakuten samt till att sociala insatser har kunnat etableras mycket tidigare.

Över hela landet behöver nyblivna barnfamiljer få samma möjligheter. Den vilseledande hatkampanj som pågår mot socialtjänsten i Sverige gör det ännu viktigare att tidigt tydliggöra socialtjänstens uppdrag, så att tillit och förtroende finns där när familjer behöver stöd. När andra vill splittra samhället och underblåsa misstron mot socialtjänsten arbetar Liberalerna för att fler ska vara en del av samhället.

Förra veckan lyssnade vi till barn och unga som placerats i samhällets vård. Ingen av oss ledamöter lämnades oberörd. Budskapet var tydligt. Representanten från Maskrosbarn lyfte fram vikten av att få tillgång till en klagomålsfunktion för barn och vikten av att politiker och myndigheter vidtar åtgärder för att barn ska känna sig trygga i att berätta sin historia när de träffar socialtjänsten. De lyfte även fram hur viktigt det är att barn ska känna att myndigheter tror på deras berättelser om utsatthet, hur viktigt det är att stärka skolan för placerade barn och att skolan och socialtjänsten ska jobba närmare varandra.

Detta är enkla och kloka råd som borde vara en självklarhet för ett land som Sverige, men i stället råder det otrygghet och fortsatt utsatthet för alldeles för många barn. Jag vill tacka representanterna från Maskrosbarn, Rädda Barnen, Knas Hemma och Synskadades Riksförbund för att de verkligen förde utsatta barns talan på ett fantastiskt och berörande sätt.

Det är oerhört viktigt att barn får rätt till en extern funktion dit de kan vända sig när de utsätts för försummelse, våld eller övergrepp när de är placerade. Placerade barn ska omges av trygghet. Det är viktigt att betona att samhällets vård ska ge varje barn rätt att bearbeta den utsatthet som ligger till grund för att barnet omhändertagits av socialnämnden. Barn i placering har rätt till en bra skolgång. Detta är en oerhört viktig investering för barns framtid.

Så ser det dock inte ut i dag för alltför många placerade barn. Rapport efter rapport vittnar om att placerade barn utsätts för övergrepp av personal på till exempel statens låsta boenden. Barn tvingas till placeringar på HVB-boenden som inte fungerar. Barn placeras i familjehem där varken det placerade barnet eller familjehemsföräldern får tillräckligt med stöttning. Insatser för att garantera att barn bemöts med respekt måste göras, för barns liv går inte i repris.

Det är avgörande att vi nu har en regering och ett ansvarigt statsråd som tydligt vill stärka barnrättsperspektivet och genomföra de reformer som faktiskt kan göra skillnad.