Herr talman! Sveriges utmaningar är så stora att alla goda krafter behövs. Den regering som jag står bakom kommer därför absolut att lyssna på alla goda förslag som eventuellt kommer från oppositionen.

Men när jag läser det betänkande som vi i dag har att debattera, herr talman, ser jag att det är rätt tomt på nya förslag. Det vore välkommet om det kom sådana, för mycket, mycket mer kommer att krävas.

Jag konstaterar dock att regeringens reformagenda är omfattande. Det räcker med att läsa Tidöavtalet för att se hur omfattande insatser som regeringen nu är på väg att göra på område efter område. Det gäller rättspolitikens område, skolans område och det socialpolitiska området.

Det syns också, herr talman, i budgeten. Vi satsar på att ge barn och ungdomar, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, en meningsfull fritid med satsningar på fritidskort. Vi satsar på att ge de elever som kämpar mest i skolan ökade stöd genom satsningar på fler speciallärare och lovskola i tidigare åldrar, för att nämna några exempel.

Herr talman! Vi påbörjar nu ett arbete med att återupprätta arbetslinjen. Det är det mest grundläggande för att förebygga sociala problem långsiktigt. Vi ska se till att människor kommer i arbete och att barn får växa upp i hem där de ser sin mamma och pappa gå upp på morgonen och gå till jobbet. Det är också bara genom arbete som vi får ökade resurser att satsa på fler poliser och fler fältassistenter och mer resurser till skolan.

Om Sverige hade haft samma ekonomiska utveckling och samma tillväxt som genomsnittet i EU hade vi haft 40 miljarder mer i skattekistan att kunna satsa på socialtjänsten, på skolan och på polisen. Men tyvärr stod den förra socialdemokratiska regeringen snarare för en bidragslinje än för en arbetslinje. Detta gör vi nu upp med. Senast i förra veckan presenterades till exempel ett förslag om hur vi kan få ett bidragstak på plats.