Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag inte hann till inledningen av debatten. Låt mig dock vara tydlig med att jag vaknade i tid, klockan fyra i morse, men att både flyg och tåg var försenade. För detta förtjänar både föregående och nuvarande regering kritik.

Herr talman, ärade ledamöter och åhörare! Det känns alltid högtidligt när konstitutionsutskottet håller sin så kallade dechargedebatt om det utlåtande som konstitutionsutskottet avger varje år när det gäller granskningen av regeringen och dess statsråd - en över 200 år lång tradition.

Vi beviljar eller avstyrker numera inte ansvarsfrihet, vilket KU gjorde förr i tiden. Vad vi däremot gör är att granska och peka på brister om sådana finns. Det är dock inte fråga om några brister i rena politiska ställningstaganden; det är viktigt att komma ihåg. Hade det varit så hade vi kanske haft åtta olika utlåtanden, ett från varje parti. I stället rör det sig om brister i relation till de lagar och regler och den praxis som regering och statsråd har att förhålla sig.

Varför är enigheten så viktig för konstitutionsutskottet? Jo, av just detta skäl. Regeringsformens och våra andra grundlagars bestämmelser ligger fast och bör betraktas på samma sätt oavsett färg på regering. Att tolka olika undergräver både trovärdigheten i regeringsarbetet och våra grundlagar.

Vi kan konstatera att det under alla år funnits ett slags gyllene regel för konstitutionsutskottet: Så som partier i regeringsställning önskar att regeringen ska fungera så ska ock partier i opposition önska att regeringen ska fungera. Denna gyllene regel är viktig att minnas oavsett sida.

Herr talman! KU har haft åtta år av i stort sett eniga granskningsbetänkanden, och nu kan vi som sagt lägga till ett nionde. Det var Andreas Norlén och Björn von Sydow, dåvarande ordförande och vice ordförande i utskottet, som startade traditionen, och därefter har Karin Enström och Hans Ekström fortsatt att förvalta den liksom nuvarande ledamöter i utskottet.

Det är ingen enkel uppgift, herr talman. Regeringspartierna vill givetvis att regeringen ska vara så klanderfri som möjligt, och oppositionen vill att regeringen ska anmärkas för minsta lilla snedsteg. Det är lätt att falla in i sin egen försvarslinje och inte se bjälken i sitt eget öga.

Men vi visar på fortsatt ansvarstagande för konstitutionsutskottets betydelse genom att uppnå enighet. Vi stärker ytterligare förtroendet för riksdagens kontrollmakt och ytterst för riksdagen och den parlamentariska demokratin.

Jag verkligen tacka kollegorna i utskottet för ett konstruktivt samarbete. Det är en ny mandatperiod, vi har haft ett regeringsskifte, och konstitutionsutskottet är ett mycket arbetsintensivt utskott. Vi har stundvis haft en intensiv debatt, men den har alltid varit respektfull. Jag vill också passa på att tacka vårt kansli, vilket många har gjort före mig, som bistår oss ledamöter i arbetet på ett oerhört förtjänstfullt sätt.

Så till vad vi funnit vid årets granskning. Vi har granskat totalt 26 ärenden: 9 ärenden riktade mot den tidigare regeringen och 17 mot den nuvarande. Vi har funnit brister i 5 av ärendena. Varje år inkommer mellan 20 och 40 anmälningar, så det är varken färre eller fler än tidigare.

Jag tänker inte gå in på detaljerna i ärendena - det kommer mina kollegor att göra senare i debatten. Jag vill också i sammanhanget säga att jag inte har deltagit i de ärenden som rör granskningen av den förra regeringen, då jag själv ingick i den.

Däremot vill jag göra några korta övergripande reflektioner. Det gäller de ärenden som handlar om den snabba beredningen. Riksdagen kan inte bli ett forum och ett föremål för en snabb beredning i tid och otid. Vi har visat genom åren att vi är väldigt handlingskapabla och kan agera snabbt när det behövs, men detta verktyg ska användas mycket sparsamt och med varsamhet.

(TALMANNEN: Fyra minuter går väldigt fort.)

Ja, herr talman, det gör de!

Jag ska också säga, precis som jag tidigare var inne på, att vi utgör den goda revisorn i många ärenden. Det kan vara värt att läsa och notera.

Herr talman! Låt mig avsluta med att säga att Sveriges nationaldag firades i förra veckan. Varje år uppstår diskussionen om varför vi firar just den 6 juni. Att Gustav Vasa valdes till kung är en orsak. En annan är att ett nyinrättat konstitutionsutskott arbetade fram en regeringsform som antogs den 6 juni år 1809. Det är en regeringsform som befäster riksdagens kontrollmakt i form av ett granskande konstitutionsutskott - nydanande för sin tid. Låt oss värna detta organ för lång tid framöver!