Herr talman! Så är det då dags för den stora debatten om konstitutionsutskottets första granskning för mandatperioden vad gäller statsrådens tjänsteutövning och regeringens handläggning. Det är speciellt av flera skäl.

Utskottet har granskat både den förra regeringen och den som tillträdde efter valet; det händer inte varje år att man har flera regeringar att granska. Valet innebar också att utskottets sammansättning förändrades. Många erfarna ledamöter lämnade utskottet i och med valet, och nya kom i stället - flera gör sin första mandatperiod i riksdagen. Detta har säkert inneburit en extra börda både för utskottskansliet och för utskottets mer erfarna ledamöter.

Det var kanske inte alltigenom självklart att den sedan några mandatperioder vunna konsensusambitionen, med gemensamma ställningstaganden över parti- och blockgränserna, skulle råda även den här gången eftersom det var så många som inte var uppfostrade i och präglade av den kulturen. Tack vare kansliets erfarna och sakliga framställningar och ett presidium med stor integritet har vi dock även denna gång kunnat leverera ett enigt granskningsbetänkande. Det är en viktig markering: Konstitutionsutskottets granskning förhåller sig till i vilken mån statsråden och regeringen har hållit sig till konstitutionen, Sveriges grundlagar och övriga regelverk och har på det hela taget kunnat lägga partipolitiska lojaliteter åt sidan.

Även jag vill uttrycka min stora tacksamhet till det synnerligen kompetenta kansliet och de goda kollegorna i utskottet för spänstiga diskussioner och gott samarbete.

Utskottet påtalar i år brister i endast 5 ärenden, vilket förmodligen också är ganska unikt - jag vill minnas att det rörde sig om 14 ärenden förra året.

Något som präglat många av ställningstagandena är konstitutionsutskottets roll som den goda revisorn, som inte i första hand avkunnar svulstiga domar utan på ett mer lågmält och återhållsamt sätt ger medskick och pekar på förbättringsområden. Detta är ett välgörande förhållningssätt, tycker jag efter 25 år som förtroendevald varav drygt 20 år på heltid och den senaste mandatperioden i riksdagen. Man kan ju lätt tröttna på att mycket annars handlar om att vinna snabba politiska poäng.

Ur det perspektivet är det ett styrkebesked att KU enhälligt har kommit fram till att lägga ett stort antal anmälningar helt åt sidan om de grundar sig i ett polemiskt och tillspetsat uttalande från något statsråd och om anmälaren önskar en bedömning av sanningshalten i uttalandet. Detta är knappast KU:s uppdrag. Därför har vi dragit upp en tydlig skiljelinje för vilka typer av uttalanden som vi bedömer vara rimliga att granska. Det gäller exempelvis uttalanden som har gjorts i direkt anslutning till riksdagens kontrollmakt, som svar på skriftliga frågor från en riksdagsledamot, i en interpellationsdebatt eller då regeringsföreträdare informerar om regeringens ställningstagande och planering. Denna sållning välkomnar Kristdemokraterna.

Urskillningen när det gäller huruvida någon ska KU-anmälas har under åren förflackats och har snarast blivit en arena för politiska utspel. Det är min och utskottets förhoppning att partierna ska ta till sig detta och i framtiden tänka sig för lite mer när det gäller om någonting specifikt kvalificerar sig för en KU-anmälan eller om det snarare lämpar sig för allmän politisk debatt.

Jag återkommer när det gäller de enskilda kapitlen.