Herr talman! Jag kommer att beröra tre ärenden under denna avslutande del. Jag vill inleda med att konstatera att granskningen av skolminister Lotta Edholms hantering av sitt aktieinnehav i samband med tillträde som statsråd visade att den skedde på ett korrekt sätt.

I mitt inledningsanförande tidigare i dag lade jag stor vikt vid hanteringen av uttalandeärenden, som utskottet enigt ställt sig bakom under årets granskning. Jag hoppas att det kan bli ett framtida sätt att hantera de uttalanden som bör granskas inom kontexten av det offentliga samtalet och den politiska debatten snarare än inom ramen för KU:s konstitutionella granskning.

Herr talman! Nu kommer jag dock att uppehålla mig vid två uttalanden som faller in under det som KU bör granska. Det första rör dåvarande klimat- och miljöminister Annika Strandhälls uttalande om möjligheterna till ny kärnkraft.

Annika Strandhälls uttalande gjordes i svaret på en interpellation. Ett svar på en interpellation ges förvisso inom ramen för en politisk debatt, men svaret är såväl berett som inom ett forum där möjlighet ges att prata till punkt. Svar på interpellationer är ett led i riksdagens kontroll av regeringen, där svaren från ministrarna på ledamöternas skriftliga frågor är väl förberedda. När det gäller det aktuella uttalandet konstaterar konstitutionsutskottet att det gjordes i själva svaret på interpellationen.

Dåvarande klimat- och miljöministern uppgav i sitt svar: Det finns i dag inga hinder för att bygga ny kärnkraft, vare sig med traditionell teknik eller med den nya teknik som kallas små modulära reaktorer, SMR, och som ännu är på utvecklingsstadiet.

Granskningen visar att uttalandet inte ger en fullständig bild, då det exempelvis enbart är på vissa platser som det är tillåtet att bygga ny kärnkraft. Ministern nyanserade förvisso bilden senare under debatten, men svaret borde ha gett en mer korrekt bild av de faktiska förutsättningarna för ny kärnkraft än det gjorde, och därför ses agerandet som en brist.

Herr talman! Ytterligare ett ärende av intresse gäller dåvarande utrikesminister Ann Lindes uttalande om krigsmaterielexport till Ukraina. Ann Linde hävdade i en intervju i SVT att Sveriges vapenexportlagar behöver ändras för att Sverige ska kunna skicka vapen till Ukraina.

Uttalandet skedde bara någon vecka innan Sverige faktiskt skickade vapen till Ukraina. Och trots att det finns stor förståelse för att utrikesministern vid tillfället inte kunde utlova att man skulle skicka vapen borde det inte för allmänheten ha låtit påskinas att det var omöjligt utan att regelverket ändrades.

Sverige har mycket riktigt strikta vapenexportregler, men något förbud mot export av krigsmateriel till en stat som befinner sig i en väpnad konflikt finns inte enligt krigsmateriellagen. I riktlinjerna för krigsmaterielexport sägs att ett exporttillstånd inte bör beviljas om det avser en stat som befinner sig i en väpnad konflikt med en annan stat.

Som jag nämnt fanns det utifrån det säkerhetsläge som världen befann sig i när uttalandet gjordes väldigt goda skäl för den dåvarande utrikesministern att betona att möjligheten till svensk export av krigsmateriel inte var självklar, men att säga att det var omöjligt utan att först ändra reglerna är inte förenligt med att uttala sig korrekt och sakligt enligt min mening. Även om vi inte kan ta hänsyn till vad som hände efter uttalandet när vi utför vår granskning har det med all tydlighet blivit klart att det har gått att skicka vapen till Ukraina utan regelförändringar.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag påminna om det jag sa i mitt första inlägg i dag. Oavsett om det rör sig om ett uttalande som vi har granskat eller ej förväntar vi oss fortsatt att uttalanden från såväl statsråd som förtroendevalda ska vara sakliga, korrekta och byggda på fakta. Vi har alla ett ansvar att värna vår demokrati och att inte ryckas med i ett tonläge i debatten som i förlängningen kan leda till ett minskat förtroende för demokratin.

Med detta tackar jag för mig när det gäller den långa och härliga debatt som vi har haft i dag.