Herr talman! Vårens granskning är till ända, och det har varit en annorlunda granskningsperiod då vi har granskat både den tidigare regeringen och den nuvarande.

I granskningsbetänkandet KU20 finns det två ärenden jag vill lyfta fram i dag. Det är två ärenden som är väckta av mitt parti och där konstitutionsutskottet konstaterat brister. Det är två ärenden som visar hur den dåvarande regeringens statsråd var okunniga när det gällde fakta.

Först har vi det ärende där den dåvarande utrikesministern Ann Linde gjorde ett uttalande om vapenexport och uttryckte sig på ett sådant sätt att åhörarna fick uppfattningen att det krävdes en lagändring innan en eventuell krigsmaterielexport till Ukraina skulle kunna ske.

Det var i programmet Agenda i SVT den 13 februari 2022 som Ann Linde gav vilseledande information om det svenska exportkontrollregelverket för krigsmateriel när det gällde vapenexport till Ukraina i konflikten med Ryssland.

Att den dåvarande utrikesministern gav felaktig information om att vapenexport till Ukraina omöjliggörs av det svenska exportkontrollregelverket var, i ett så pass känsligt säkerhetsläge, oerhört allvarligt. Export av krigsmateriel till Ukraina skulle utgöra en tydlig markering från svensk sida till Ryssland om alla nationers rätt att själva bestämma över sin egen säkerhetspolitik.

Ann Linde sa: Vi kan inte helt plötsligt säga så här att bara för att det nu är en konflikt så ska vi ändra våra vapenexportregler.

Men detta är inte överensstämmande med det svenska regelverket för exportkontroll av krigsmateriel. I det svenska regelverket finns ovillkorliga hinder som gör att det inte går att exportera krigsmateriel under vissa omständigheter. Dessa ovillkorliga hinder beskrivs i regeringens proposition 2017/18:23 på följande sätt:

"Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen ska inte beviljas, om det skulle strida mot en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, ett beslut av FN:s säkerhetsråd, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) eller Europeiska unionen eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig (ovillkorliga hinder)."

Inget av dessa hinder var uppfyllt när det gällde export av krigsmateriel till Ukraina. Gällande möjligheten att exportera krigsmateriel till stater som befinner sig i konflikt är dessa hinder inte ovillkorliga. Det beskrivs så här i samma proposition:

"Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser en stat som befinner sig i väpnad konflikt med en annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, en stat som är invecklad i en internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller en stat som har inre väpnade oroligheter."

Därmed finns det inga ovillkorliga hinder för att exportera krigsmateriel till en stat som befinner sig i väpnad konflikt. I propositionen uttrycks också vikten av att göra en helhetsbedömning där alla faktorer vägs in och där Sveriges utrikes- och försvarspolitik spelar en viktig roll.

Det finns dessutom exempel på att utförseltillstånd har beviljats där villkorligt hinder förelåg. År 2003 beviljades utförseltillstånd i samband med USA:s och Storbritanniens deltagande i den väpnade konflikten i Irak. Då gjordes en helhetsbedömning, och nationens eget intresse hade förtur.

Utrikesministerns uttalande om att Sverige måste ändra sitt regelverk för att möjliggöra krigsmaterielexport till Ukraina var därför felaktigt i förhållande till både regelverket och hur det tillämpats tidigare avseende export till stater som deltar i en väpnad konflikt. Konstitutionsutskottet konstaterar också i sin granskning att det tidigare statsrådet har brustit.

Herr talman! Det andra ärendet är det där den dåvarande miljö- och klimatministern Annika Strandhäll under en interpellationsdebatt uttalade att det är betydligt enklare att konstruera ny kärnkraft i Sverige än vad som verkligen är fallet.

Runt om i världen är intresset större än på länge för att bygga ny kärnkraft, då det är en av få planerbara kraftkällor som är fossilfri. Framför allt växer intresset för små modulära reaktorer, SMR, där den främsta fördelen är att de är lättare att bygga där elbehovet finns och att de minskar behovet av att bygga ut elnäten. I Europa finns det förhoppning om att kunna ha sådana kommersiella reaktorer i drift redan till 2028. Det kan alltså gå fort från idé till handling när politiska beslut väl tas.

Men gällande konkurrensvillkoren för ny kärnkraft i Sverige uppvisade den dåvarande regeringen en viss okunskap. Dåvarande miljöminister Annika Strandhäll försökte i riksdagen framställa det som att det inte fanns några hinder för att bygga ny kärnkraft. Verkligheten såg dock annorlunda ut, då det var förbjudet att bygga ny kärnkraft i 287 av landets 290 kommuner samt helt förbjudet i det elprisområde som har högst elpriser i södra Sverige. Detta är något som vår nuvarande regering nu åtgärdar genom att se över regelverket.

Men så lät det inte i den interpellationsdebatt den 19 april 2022 när det dåvarande statsrådet Annika Strandhäll sa så här: "Det finns i dag inga hinder för att bygga ny kärnkraft, vare sig med traditionell teknik eller med den nya teknik som kallas små modulära reaktorer, SMR, och som ännu är på utvecklingsstadiet."

Trots att statsrådet i någon mån justerade sitt ställningstagande senare i anförandet är det anmärkningsvärt att statsrådets uttalande inte var korrekt, och även här anser KU att det tidigare statsrådet har brustit.

Interpellationer är ett frågeinstitut och ett led i riksdagens kontrollmakt. Det är viktigt att dessa institut fungerar tillfredsställande. Till skillnad från inlägg i en debatt är interpellationssvar väl förberedda och bör vara mer genomtänkta. Därför ställs också högre krav på att innehållet i svaret ska vara korrekt.

Det har varit en intensiv vår med alla granskningar, men vi har arbetat väl tillsammans i konstitutionsutskottet. Jag ser fram emot kommande riksmöte.