Herr talman! I sådana här sammanhang brukar vi ledamöter i utskottet påminna om konstitutionsutskottets ålder och om det särskilda i att KU brukar anses vara världens äldsta ännu arbetande utskott. Och så här i jubileumstider och nära inpå 6 juni - som vi ju inte enbart firar för att Gustav Vasa valdes till konung utan även för att 1809 års grundlag antogs - kan det vara på sin plats med ett litet citat.

Jag läser här från § 107 i 1809 års grundlag:

Skulle konstitutionsutskottet anmärka, att statsrådets ledamöter samfäldt eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon statssekreterare icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeembete utöfvat, äge då utskottet att sådant tillkännagifva för riksens ständer.

Detta omständliga, men ganska vackra, språk har i den moderna demokratin i princip omvandlats till: "Konstitutionsutskottet ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning."

Och det är ju det vi i princip gör nu. Jag tänkte lyfta fram två ärenden.

Det första ärendet rör anställningen av en statssekreterare hos statsministern. Omständigheter - som uppdagades senare - kring den aktuella statssekreterarens bakgrund medförde att själva anställningsprocessen kom att bli föremål för en anmälan och påföljande granskning.

Utskottet konstaterar att statssekreteraren är chefstjänsteman i Regeringskansliet, och det är av stor vikt att de som anställs som statssekreterare har en personlig lämplighet för uppdraget samt att en sådan befattningshavare inger förtroende.

I det nu aktuella fallet hade statsministern samtal med den tilltänkte statssekreteraren innan beslut om anställningen fattades. Det genomfördes även en säkerhetsprövning.

I granskningen som avser den formella sidan av ärendets hantering har inte framkommit något som utskottet finner skäl att anmärka på. I det här fallet kan således sägas att KU verkligen förvaltat en över 200 år gammal princip.

Det andra ärendet rör även det en fråga om själva processen för anställningen. Statsministern har anmälts för jäv när han har låtit rekrytera en ny nationell säkerhetsrådgivare. Statsministern och den nye säkerhetsrådgivaren har nämligen haft en vänskapsrelation. Statsministern själv har framhållit att direktrekryteringar av detta slag inte är det vanliga förfarandet men att möjligheten har använts regelmässigt även av tidigare regeringar.

I det aktuella fallet gjorde regeringen bedömningen att en direktrekrytering var påkallad för att skyndsamt få den nationella säkerhetsrådgivaren på plats och att detta var i enlighet med rådande praxis. Granskningen i denna del föranleder inte något uttalande från utskottets sida. KU gör emellertid en del principiella uttalanden, som jag gärna vill förmedla till kammaren.

Utskottet har tidigare uttalat att även om förvaltningslagen inte i formell mening är tillämplig på regeringsärenden är det mycket viktigt att bestämmelserna för jäv följs i Regeringskansliet. Regeringskansliets etiska riktlinjer föreskriver att reglerna ska tillämpas med säkerhetsmarginal om det råder tvekan om vilka situationer de omfattar.

Vidare har utskottet tidigare uttalat att det inte bör finnas ens skäl att misstänka att någon i regeringen eller i Regeringskansliet gynnar sig själv eller någon närstående, det vill säga ungefär samma princip om oväld och nit som fanns redan för över 200 år sedan.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning (kapitel 3)