Herr talman! Jag skulle vilja säga några ord om granskningen av anställningen av nationell säkerhetsrådgivare. Konstitutionsutskottet har inte hittat några brister i hanteringen av anställningen men har trots det ägnat rätt mycket tid åt att granska anställningen närmare. Statsministern fick även svara på ett antal frågor i utfrågningen i maj om den anmälan som gjordes till konstitutionsutskottet.

När statsministern anställde Henrik Landerholm orsakade det spekulationer om jäv i massmedierna. Dessa spekulationer är givetvis ursprunget till anmälan. Dagstidningar skrev om eventuellt jäv. En sådan artikel fanns i Dagens Nyheter med rubriken "Experter: Kristerssons rekrytering kan vara vänskapskorruption". Anledningen var enligt tidningen det nära vänskapsförhållandet mellan statsministern och den nationella säkerhetsrådgivaren.

Anställningen föregicks inte heller av intresseanmälningar av andra som kan inneha kompetens för tjänsten. Det är inte fel i och för sig, och andra regeringar har gjort anställningar på samma sätt trots att förfarandet inte är vanligt på Regeringskansliet.

Herr talman! Utskottet har inte granskat den nationella säkerhetsrådgivaren och hans kompetens, utan man har granskat beredningen av ärendet och hur anställningen har gått till.

Utskottet har i tidigare granskningar uttalat att även om förvaltningslagen inte formellt är tillämplig på regeringsärenden är det mycket viktigt att bestämmelser för jäv följs på Regeringskansliet. Regeringskansliets etiska riktlinjer föreskriver att reglerna ska tillämpas med säkerhetsmarginal om det råder tvekan.

Vidare har utskottet tidigare uttalat att det inte bör finnas ens skäl att misstänka att någon i regeringen eller på Regeringskansliet gynnar till exempel sig själv eller någon närstående. Utskottet har konstaterat att detta inte har varit fallet när det gäller anställningen av säkerhetsrådgivaren.

Av granskningen framgår att det var statssekreteraren som ansvarade för rekryteringen av den nationella säkerhetsrådgivaren. Beslutet fattades vid ett regeringssammanträde där statsministern var ordförande. Statsministern svarade i utfrågningen att han bedömde att hans relation till säkerhetsrådgivaren inte var sådan att hans opartiskhet kunde ifrågasättas.

Herr talman! Utskottet ser inga skäl att ifrågasätta statsministerns bedömning, men med detta sagt fanns det inte heller några hinder för statsministern att låta bli att delta i beslutet. Därigenom hade han kunnat hålla ett större säkerhetsavstånd. Utskottet menar dock att granskningen i övrigt inte ger anledning till något uttalande.

Det var ett litet medskick, herr talman.