Herr talman! Under detta kapitel, med rubriken "Handläggning av vissa regeringsärenden", granskas bland annat tidigare biståndsminister Matilda Ernkrans agerande i fråga om avräkningar på det internationella biståndet.

Efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina våren 2022 begav sig miljontals ukrainare på flykt, både inom landet och till andra länder i Europa. Europeiska unionens råd aktiverade det så kallade massflyktsdirektivet. Sveriges regering gjorde strax därpå, i mars 2022, avräkningar på 9,2 miljarder kronor på biståndet med anledning av det, utifrån Migrationsverkets prognos, förväntade stora flyktingmottagandet i Sverige.

Den stora summa pengar som utan förvarning drogs in drabbade framför allt civilsamhällesorganisationer. I vissa fall gällde det över 40 procent av deras sedan tidigare tilldelade anslag, eftersom kärnstödet till de multilaterala organisationerna redan betalats ut för året. När det senare visade sig att flyktingströmmarna till Sverige inte blev lika omfattande som de första prognoserna visat betalades en del av de genomförda avräkningarna tillbaka i två omgångar: 1,3 miljarder i juni och ytterligare 2,9 miljarder i augusti.

Den granskning som konstitutionsutskottet genomfört visar att de gjorda avräkningarna ligger inom en nivå som godkänns av OECD-Dacs regelverk. Utskottet konstaterar därför att de gjorts i enlighet med gällande regelverk och justerats när nya prognoser kommit. Granskningen ger därför inte anledning till något uttalande av utskottet.

Under detta kapitel granskas även bostadsminister Andreas Carlsons hantering av det statliga investeringsstödet för byggande av hyres- och studentbostäder. För att inte drunkna i detaljer kan man kortfattat beskriva att riksdagens civilutskott i december 2021 konstaterade att stödet var dåligt utformat och att det inte löste de grundläggande problemen med bostadsbrist och köer på hyresmarknaden.

Konstitutionsutskottet noterar alltså att initiativet till att avveckla investeringsstödet har tagits av civilutskottet och att riksdagen sedan genom budgetbeslut har fortsatt att avveckla investeringsstödet.

Eftersom konstitutionsutskottet granskar statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning gör vi alltså ingen bedömning av dessa beslut, som har fattats av riksdagen. Vi noterar däremot att den aktuella förordningen finns kvar, trots att investeringsstödet är avskaffat. Liknande förhållanden finns på fler håll. KU har därför för avsikt att framöver göra en mer övergripande granskning av hur denna typ av förordningar hanteras.

Herr talman! När det gäller regeringens och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtaris avvecklande av klimatbilsbonusen rådde liknande villkor. Bonusen betalades ut i mån av medel. Det är riksdagen som beslutar om statens budget ett år i taget. Regeringen meddelade i samband med att budgetpropositionen presenterades att klimatbilsbonusen skulle avvecklas. Dock hade man samtidigt kunnat upplysa allmänheten om att beslutet om avskaffande skulle fattas av riksdagen.

Under detta kapitel redovisas också granskningen av regeringens och energi- och näringsminister Ebba Buschs hantering av ett ärende om sekretess vid elstöd, vilket flera talare har varit inne på tidigare. Ärendet hanterades under stor tidspress, och flera departement och det statliga verket Försäkringskassan var involverade.

Tidsplanen berodde på regeringens inriktning att fatta beslut före jul för att stödet skulle nå elkunderna under februari, då elkostnaderna är som högst. Syftet var att lindra effekterna av de höga elpriserna. Det var alltså framför allt ett medborgarperspektiv som låg bakom angelägenheten att så snart som möjligt få fram den aktuella lagstiftningen.

Den 7 december framkom att Försäkringskassan behövde få del av uppgifterna om de enskilda elkunderna, och den 15 december framkom att även anläggnings-id skulle sekretessbeläggas. Även om departementet så långt det var möjligt hade vidtagit förberedande åtgärder innebar det att remisstiderna för både remissinstanserna och lagrådsremisserna blev kraftigt förkortade.

I det senare fallet, med den andra promemorian om sekretess för anläggnings-id, blev remisstiden bara från sen eftermiddag på fredagen den 16 december till lunchtid på måndagen den 19 december. Från regeringens sida ringde man därför runt på fredagen för att förvarna om att remissen var på väg. Man anordnade även ett remissmöte på måndagen för att ge remissinstanserna möjlighet att lämna synpunkter på plats eller digitalt. Av de 33 remissinstanserna svarade 24 på promemorian.

Utskottet kan dock inte utesluta att arbetet med den första promemorian hade kunnat inledas tidigare, för att på så sätt få en mindre pressad tidsplan. Remissinstanserna och Lagrådet hade i så fall kunnat få några fler dagar på sig att analysera förslaget och dess effekter.

I sammanhanget är det också värt att nämna att konstitutionsutskottet som beredande utskott inte såg skäl att vidta ytterligare beredningsåtgärder utan ansåg att underlaget var tillräckligt för att kunna ta ställning till förslagen.

Utskottet tar i granskningen inte upp behovet att få lagstiftningen på plats ett visst datum, men utskottet framhåller att det bara undantagsvis kan vara aktuellt att lägga fram förslag till riksdagen med så kort tid fram till ikraftträdandet som nu blev fallet.