Herr talman! Vi debatterar nu ärenden under rubriken "Handläggning av vissa regeringsärenden". I det avsnittet hittar vi sex ärenden av väldigt skiftande karaktär. Flera av dessa föranleder inte några uttalanden alls från KU:s sida. Men i ett av ärendena påtalas brister, och det ärendet är enligt mig av stort principiellt intresse. Ett par av mina kollegor i utskottet har redan uppehållit sig en del vid det. Det rör granskningen av regeringen och energi- och näringsminister Ebba Busch i hur hanteringen av elstödet till hushåll skötts, eller närmare bestämt hur beredningen av lagstiftningen gick till när regeringen valde att sekretessbelägga uppgifter om elstödet.

Regeringspartierna utlovade i valrörelsen ett snabbt stöd till hushållen som kompensation för de höga elpriserna, som ju sköt i höjden förra året till följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. När den nya regeringen tillträdde beslutade den sig omgående för att ge Försäkringskassan i uppdrag att hantera utbetalningen av elstödet till landets hushåll. Det var ett uppdrag som Försäkringskassan fick bara ett par dagar in i november förra året. Sedan kom det att dröja till slutet av den månaden innan regeringen påbörjade arbetet med en promemoria kring sekretessregler för dessa elstöd.

Eftersom Försäkringskassan skulle hantera utbetalningarna av elstödet behövde myndigheten hämta in uppgifter utifrån om hur mycket varje hushåll hade förbrukat, och sådana inkomna uppgifter skulle enligt huvudregeln bli allmän handling och offentliga. Regeringen ansåg dock att det var angeläget att dessa uppgifter skulle sekretessbeläggas. När man väl bestämde sig för att titta på att införa ändringar i sekretesslagstiftningen hade klockan tickat på ända fram till slutet av november, och då tyckte regeringen att det var mycket brådskade att gå fram med detta lagförslag - ett lagförslag som, ska man komma ihåg, alltså inte var nödvändigt i sig för att betala ut pengar till hushållen. Det var regeringen som valde att sekretessbelägga dessa uppgifter, och då behövde man göra denna ändring i lagstiftningen.

Herr talman! Det lagförslag om sekretess som man påbörjade arbetet med i slutet av november skickades ut på remiss i december, och då gav regeringen remissinstanserna bara någon vecka på sig att återkomma med svar. Under den tiden skulle alltså remissinstanserna hinna analysera förslaget, som även om det inte var så omfattande i antal sidor ändå innehöll mycket komplexa frågeställningar och innebar förslag på avsteg från vår grundlagsfästa offentlighetsprincip. Det här resulterade i att ett stort antal remissinstanser, närmare 30 procent, faktiskt inte ens lämnade ett svar.

En bit in i december upptäckte sedan regeringen att Försäkringskassan även behövde tillgång till hushållens så kallade anläggnings-id för att kunna beräkna och betala ut elstöden. När detta uppdagades plockade man fram ännu en promemoria med förslag på ändringar av sekretesslagstiftningen. När det förslaget sedan skickades ut på remiss fick remissinstanserna i praktiken bara en halv dag på sig att svara. Detta innebar återigen att ett stort antal remissinstanser, närmare 30 procent, inte ens inkom med svar.

Efter att remissrunda två hade avslutats fick Lagrådet förslaget på remiss och lämnade då ett mycket kritiskt yttrande, som min kollega Hans Ekström var inne på här tidigare, om hur beredningen av lagförslaget gått till.

Herr talman! KU finner alltså brister i det här ärendet och konstaterar att det när det gäller framtagandet av de två promemoriorna inte kan uteslutas att regeringen hade kunnat inleda beredningen av den första promemorian tidigare. Redan i månadsskiftet oktober/november 2022 borde det ha stått klart att Försäkringskassan behövde inhämta uppgifter om hushållens elkonsumtion.

Om arbetet med promemorian hade påbörjats tidigare hade man till viss del kunnat begränsa behovet av en så brådskande beredning som det sedan blev tal om. För att remissinstanser ska ha verklig möjlighet att lämna genomtänkta synpunkter är en förutsättning förstås att de får tid på sig att göra det. Här konstaterar KU att tidsfristerna för remissinstanserna och för Lagrådet var mycket korta givet lagförslagens innebörd och komplexitet.

KU tar inte ställning till frågan om behovet av att få lagstiftningen på plats ett visst datum. Regeringen har sagt att man ville hålla sig till en tidsplan och att det påverkade att remisstiderna blev korta. Men KU slår fast att oavsett tidsplanen hade bara några extra dagar, som det nu kom att bli, också inneburit en markant skillnad för såväl remissinstanserna som Lagrådet.

Att det blev så kort om tid medförde även att riksdagen fick mycket kort tid på sig att behandla lagförslaget. Här framhåller KU att det endast undantagsvis kan vara aktuellt att lägga fram lagförslag till riksdagen med så pass kort tid fram till ikraftträdandet som nu blev fallet.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis framhålla vikten av att regeringen - denna och kommande och oavsett politisk färg - håller sig till den kurs som vi historiskt har haft i Sverige i fråga om hur lagar tas fram. Där har remissväsendet en central betydelse. Att gena sig fram för att snabbt plocka fram ny lagstiftning är inte ett hållbart alternativ.

Att återkommande göra avsteg från gången i fråga om remissrundor och tid för remisser, som man faktiskt har gjort i det här fallet, är inte en klok väg framåt. Vi behöver en allsidig belysning av lagförslag för att klubba lagar här i kammaren om lagarna ska få den effekt som vi vill åstadkomma. I tider då politiker tenderar att leverera enkla svar på komplexa frågor känns detta extra viktigt.