Herr talman! I mitt anförande kommer jag att uppehålla mig vid det andra avsnittet i betänkandet - "Handläggning av vissa regeringsärenden". Avsnittet rör sex specifika granskningar.
Två av granskningarna handlar om avveckling av olika stöd, nämligen investeringsstödet för hyres- och studentbostäder och avvecklingen av klimatbilsbonusen. Båda stöden bygger på förordningar i vilka det anges att stöd lämnas i mån av tillgång till medel. En förutsättning för att stöd ska kunna betalas ut är alltså i båda fallen att riksdagen anvisar medel för ändamålet.
Klimatbilsbonusen infördes av den förra regeringen och var ett bidrag till inköp av elbil, ungefär på motsvarande sätt som det sedan tidigare avskaffade bidraget till elcyklar. När det gäller klimatbilsbonusen aviserade regeringen i ett pressmeddelande i samband med överlämnandet av budgetpropositionen till riksdagen att bonusen skulle avskaffas påföljande dag. I och med att budgeten beslutades av riksdagen blev avvecklingen av bonusen också formaliserad på så sätt att medel för klimatbilsbonus inte anvisades av riksdagen.
Regeringen har därefter i början av året beslutat om de nödvändiga förändringarna i förordningen. Konstitutionsutskottet har inga synpunkter på ordningen för de olika besluten. Regeringens sätt att hantera saken var klok. Allmänheten informerades om slutdatum för bonusen så att ingen bilköpare i efterhand överraskades av en utebliven bonus samtidigt som man genom en kort framförhållning i möjligaste mån undvek en rusning för inköp av klimatbonusbilar. Det är svårt att se hur regeringen hade kunnat hantera frågan på ett bättre sätt.
När det gäller avvecklingen av investeringsstödet har initiativet till avveckling tagits av civilutskottet, och riksdagen har därefter genom budgetbeslut fortsatt att avveckla stödet. Konstitutionsutskottet granskar statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning - inte riksdagen. Det gör att konstitutionsutskottet inte har gjort någon bedömning av dessa beslut.
En iakttagelse i denna granskning är dock att den aktuella förordningen är oförändrad trots att investeringsstödet har avskaffats. Utskottet avser därför att framöver inom ramen för en mer övergripande granskning se över hanteringen av denna typ av förordningar.
Herr talman! En annan granskning som rönt ett visst medialt intresse är granskningen av beredningen av lagförslag om sekretess i ärenden om elstöd. Införandet av elstöd till hushållen var ett av regeringspartiernas vallöften, och det var därför angeläget för regeringen att så snart som möjligt få ett elstöd på plats. Landets hushåll var hårt pressade av höga elpriser, och elstödet utgjorde en verklig skillnad för många familjer.
Mot den bakgrunden måste man ha stor förståelse för att regeringen ville att det skulle gå fort. Det här var inget ärende som man ville ta i snigelfart, utan här skulle det gå i högsta fart, som en tävlingsmotorcykel. Med det sagt är det naturligtvis också så att en forcering av en lagstiftning på det sätt som skett endast bör ske undantagsvis.
Utskottet har till exempel konstaterat att tidsfristerna för remissinstanserna och Lagrådet blev mycket korta givet lagförslagens innebörd och komplexitet. Utskottet har därför poängterat betydelsen av att upprätthålla såväl regeringsformens beredningskrav som Lagrådets granskning - detta för att skapa förutsättningar för kvalitet i lagstiftningsarbetet.
I det aktuella fallet har dock konstitutionsutskottet som beredande utskott tidigare konstaterat att beredningsunderlaget var tillräckligt för att kunna ta ställning till förslagen. Förslaget bygger på två olika promemorior från Regeringskansliet. Konstitutionsutskottet anser dock att det inte går att utesluta att beredningen av den första promemorian hade kunnat inledas tidigare. Därmed hade man kanske kunnat begränsa behovet av brådskande beredning.
Det är alltså inte så att utskottet konstaterat att beredningen med säkerhet kunde påbörjats tidigare. En så långtgående slutsats har utskottet inte kunnat dra av det tillgängliga underlaget.
Herr talman! Slutligen vill jag också nämna något om två granskningar gällande statsministern.
Den ena granskningen gäller tillsättandet av nationell säkerhetsrådgivare. Givet att Sverige står inför de största utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska prövningarna i modern tid inser alla vikten av att snabbt få en nationell säkerhetsrådgivare på plats i Statsrådsberedningen.
Utskottet har granskat hur tillsättningen har handlagts, och den har inte föranlett något uttalande från utskottets sida. Vad gäller frågan om eventuellt jäv vid tillsättningen har utskottet inte heller haft skäl att invända mot statsministerns bedömning. Granskningen föranleder alltså ingen kritik från utskottet.
Den andra granskningen i ärendet gäller anställningen av en statssekreterare. Här har utskottets granskning haft fokus på om ärendehandläggningen stått i överensstämmelse med rådande bestämmelser och om regeringen beslutat inom ramen för sina befogenheter. Inte heller i denna granskning har det framkommit något som utskottet haft skäl att anmärka på.