Herr talman! En av konstitutionsutskottets viktigaste uppgifter är att granska regeringens arbete, och det har vi gjort i över 200 år.

Årets granskning är den femte som jag deltar i. Inför varje gång har jag personligen varit lite osäker på ifall vi kommer att lyckas hålla i den vana som utskottet skaffade sig de sista åren under herr talmannens tid som ordförande i konstitutionsutskottet. Och jag är ganska glad över att KU faktiskt lyckades lämna ett enigt betänkande även i år. Det är en framgång för oss som partier att med gemensamma ansträngningar lyckas finna enighet och värna den tradition som vi nu har skaffat oss att värna KU:s roll och att bedöma regeringar oavsett politisk färg utifrån likadana grunder.

Utöver att värna det gemensamma arbetssätt vi nu har skaffat oss har vi i år utvecklat KU:s arbete med granskningen, och jag hoppas att vi kommer att kunna hålla i det även kommande år.

Herr talman! Det vi gemensamt har kommit fram till - vilket kanske inte verkar vara ett särskilt stort steg utifrån sett men faktiskt är ganska stort för oss i KU - är ett nytt sätt att hantera de ärenden som rör ministrars uttalanden. Utifrån vårt synsätt anser vi att inlägg i en politisk debatt i första hand bör granskas och debatteras inom det offentliga samtalet, inte inom ramen för den konstitutionella granskning som KU gör.

Över tid har allt fler anmälningar till utskottet kommit att gälla om ett uttalande varit korrekt i sak eller inte. Det är givetvis alltid viktigt att granska ministrars uttalanden, och det kommer KU även fortsättningsvis att göra. Men det är som sagt vår vilja att avgränsa det vi granskar till sådant som är av konstitutionellt värde.

Detta betyder inte att vi anser att det är fritt fram för statsråd att säga vad som helst, utan utskottet pekar särskilt på att alla statsråd och förtroendevalda på ledande positioner har ett stort ansvar för hur debatten förs samt att man genom medvetet felaktiga eller osanna uttalanden omöjliggör inte bara en seriös politisk debatt utan också inverkar negativt på åsiktsbildningen i samhället, vilket i förlängningen leder till en försvagning av vår demokrati.

Som utskott framhåller vi också att en fri och öppen debatt är av grundläggande betydelse i en demokrati. Inlägg i den politiska debatten som görs kan vara både tillspetsade och polemiska och bör så kunna vara, men vi förutsätter att de är korrekta i sak.

Jag tycker att det är en framgång för oss i utskottet att vi har hittat ett sätt att hantera dessa ärenden och att vi har ett gemensamt mål för hur de ska hanteras framöver.

Herr talman! En annan framgång för i år som jag tycker är värd att belysa är att vi som sagt har lyckats hålla i vår vana att lämna ett enigt betänkande, trots att vi i år har granskat två regeringar med olika politisk färg. Det kanske framstår som ett enkelt jobb nu när vi står här och är eniga, men vägen dit är ofta ganska lång och har så varit även i år.

Jag vill såklart rikta ett stort tack till utskottet, men framför allt vill jag tacka det fantastiska kansli som vi har till vår hjälp. Utan kansliet hade vi definitivt haft mycket svårare att nå enighet. Utan att avslöja för mycket om vårt arbete i utskottet kan man väl konstatera att vi ibland fastnar i våra diskussioner, och när de blir alltför långdragna är det inte ovanligt att vi ber kansliet att ge förslag till kommande möte. Och som genom något slags magi lyckas de allt som oftast ge oss ett förslag till text som fångar upp alla de perspektiv och nyanseringar som vi har efterfrågat. Kort sagt skulle vi inte klara oss utan vårt kansli. Då hade vi troligtvis haft granskningsdebatten långt mycket senare i år.

Herr talman! I årets granskning har vi behandlat 26 anmälningar, och vi pekar på brister i 5 av fallen. Noterbart är att 10 av anmälningarna gäller så kallade uttalandeärenden, där vi väljer att inte göra bedömningar.

Ett av de ärenden som vi har behandlat och bedömt och som jag personligen tycker är ett av de mest intressanta i årets granskning är det som rör beredningen av sekretessen kring elstödet. Där konstaterar vi att behovet av brådskande beredning i alla fall delvis hade kunnat begränsas om man hade kunnat inleda arbetet tidigare än vad som gjordes. Den korta tidsramen påverkade också förutsättningarna för riksdagens behandling genom den förkortade motionstiden. Vi framhåller även att det endast undantagsvis kan vara aktuellt att lägga fram lagförslag till riksdagen med så pass kort tid fram till ikraftträdandet som nu blev fallet.

Jag återkommer till övriga ärenden senare.