Herr talman! En del av det jag hade tänkt säga är redan sagt, så mitt anförande blir kanske något kortare än vad jag hade föreställt mig. Å andra sidan kan det komma någon liten ytterligare fundering.

Tre av fyra ärenden under denna punkt handlar som bekant om regeringens samråd med EU-nämnden i vissa frågor. Ett av dem tilldrar sig inte helt oväntat ett särskilt intresse från ett grönt parti som mitt. Det handlar förstås om i vad mån de planerade investeringarna i nya och uppgraderade järnvägar borde eller skulle kunna ha informerats om på ett bättre sätt i EU-nämnden.

Anmälan handlade formellt om bilagor i form av kartor över europeiska järnvägssträckningar som ingår i det transeuropeiska transportnätverket TEN-T. Regeringen som tillträdde i oktober 2022 valde att inte gå vidare med den föreslagna utbyggnaden av höghastighetsjärnvägar i Sverige. Detta offentliggjordes i samband med att budgetförslaget för 2023 presenterades i början av november. Följaktligen togs de sträckorna bort ur det kartmaterialet. Samtidigt togs också sträckorna Göteborg-Borås och Lund-Hässleholm bort, även om det vid det tillfället antogs att de skulle byggas om till europeisk TEN-T-standard.

Genom att de uppdaterade kartorna helt enkelt inte togs med redovisades detta inte för EU-nämnden. Det är formellt sett helt i sin ordning. Det är regeringen som ansvarar för förhandlingarna inom EU. Regeringen har därmed också rätten att åtminstone i någon mening avgöra vad riksdagens EU-nämnd ska informeras om.

Vi har i detta sammanhang också fått en ökad förståelse för hur förberedelserna för möten med ministerråd och i andra sammanhang går till, och att processerna innehåller både mer formella dokument och andra som kan diskuteras under pågående förhandlingar.

Exempelvis, som i fallet med järnvägskartorna, ska det ha varit så att flera länder har gjort ändringar under resans gång. Det har ibland skett i form av önskemål som lyfts in under pågående möten.

Granskningen har således klarlagt att infrastrukturministern inte har gjort något formellt fel.

Men denna och de båda andra granskningarna som rör regeringens information om EU-ärenden i EU-nämnden har lett till en diskussion om regeringens informationsövertag i relation till riksdagen och på vilket sätt riksdagens information kan förbättras.

Det ska förvisso inte öppnas några dörrar till ändringar av praxis som utmanar regeringens uppgift och rätt att hantera EU-frågor och andra utrikes relationer. Men samtidigt kan det förstås vara värdefullt att riksdagens tillgång till information genom EU-nämnden inte äventyras utan snarare utvecklas.

För egen del kan jag föreställa mig att EU-ärendena blir allt viktigare, eller med andra ord att i den alltmer internationella värld vi har blir de europeiska relationerna än mer betydelsefulla.

Det gäller inte minst transporter, där järnvägar antas utgöra viktiga pusselbitar i ett framtida hållbart system för person- och godstransporter. Det gäller också för de absolut nödvändiga förändringar som kommer upp de närmaste åren i arbetet för en fossilfri värld, baserad på förnybar energi så långt det går.

Detta är sagt också med all respekt för den komplexitet som ett samarbete med 26 andra länder innebär. Det ärende som i grunden handlade om vad man gör om utlovad information inte kommer som planerat visar på nödvändigheten av både flexibilitet och en anda av att inte ge upp och därigenom göra vad som över huvud taget är möjligt för att - som i det här fallet - EU-nämndens ledamöter ska få tillgång till bästa möjliga underlag.

Jag lämnar ärendet med skolministerns icke-svar under frågestunden, för det har redan många andra tagit upp. Jag har inga andra åsikter om det.

En del av de saker vi har hört här om EU-nämnden handlar till synes om järnvägskartor eller plattformsarbete, vilket naturligtvis är angeläget. Det har en väldigt stor betydelse i en större kontext.

Vilken form av transportlösningar ska vi ha i framtiden? Det handlar om arbetsplatsregioner, möjligheten att röra sig fritt, och att arbeta, bo och leva där man vill och önskar. Det är inte bara järnvägar på en karta. Det är faktiskt människors liv det handlar om.

På samma sätt är det med plattformsdirektiv. Det handlar om människors möjligheter att sysselsätta sig på ett bra sätt, ett säkert sätt och på ett sätt som gör världen något lite bättre för dem det berör och även för andra.

Jag kan tycka att det har betydelse när vi talar om EU-frågor och EU-nämndens information. Det handlar om att försöka att sätta det i ett större sammanhang. Det faller tillbaka på oss som partier i många sammanhang att se enskilda ärenden och enskilda pusselbitar som en del av helheten. Med det tackar jag för ordet.