Herr talman! I detta kapitel behandlas de ärenden som rör anmälningar gällande regeringens koppling till riksdagen.

Jag har skrivit ut bara halva mitt anförande, så jag får helt enkelt ta det ur huvudet. Så kan det gå! Det är fint att konstitutionsutskottet har ett enigt betänkande, för det gör att det jag tänkte säga om skolministerns agerande vid en frågestund är det som tidigare talare varit inne på. Därför pratar jag bara om anmälningar som rör regeringens samråd med EU-nämnden i olika ärenden. Jag ber om ursäkt.

Det som kännetecknar de här ärendena är att de är ständigt återkommande, och det är inte särskilt förvånande. Oavsett regeringens politiska färg återkommer de ärenden som rör samråd med EU-nämnden nästan årligen till utskottet. Anmälningarna består oftast av att anmälaren anser att regeringen har brustit i sin förankring i EU-nämnden.

Tyvärr är det något som skaver i de ärenden som återkommer varje år. Troligtvis beror mycket av det på att det råder en maktobalans som är svår att förhålla sig till som opposition. Delvis beror det säkert på att EU-maskineriet inte tar hänsyn till den process som vi har i Sverige. Det vore verkligen önskvärt att hitta en ordning där processen i EU-nämnden fungerade bättre för samtliga inblandade.

Personligen tror jag att flera av de anmälningar som kommer till utskottet ofta är ett resultat av det informationsövertag som regeringen har gentemot riksdagen. Särskilt i mer komplicerade frågor är samrådet viktigt för att partierna ska kunna ställa rätt frågor men också för att de ska få tillräckligt med underlag.

Om man känner att man inte har tillgång till all information eller tror sig inte ha fått all information på bordet är det svårt att bilda sig en uppfattning. Jag tror att man då kan få en känsla av att något är fel, och därför gör man en anmälan till KU för att KU ska granska detta. Ibland skulle kanske kommunikationen mellan regeringen och EU-nämnden kunna förbättras genom att regeringen kontinuerligt uppdaterar nämnden om att det inte finns någon information.

KU anser att EU-nämnden behöver få ett så fullständigt skriftligt underlag som möjligt av regeringen och att det överlämnas så fort det är praktiskt möjligt. Det är en förutsättning för att samrådet mellan regeringen och EU-nämnden ska bli meningsfullt. På så sätt kan samtliga partier också få utrymme att diskutera och förankra en välgrundad ståndpunkt. Dessa processer i EU-nämnden sker inte sällan under en väldigt begränsad tid, vilket lätt leder till stress i samtliga led. Vi konstaterar givetvis också att regeringen tyvärr inte har makt över EU-maskineriet på egen hand. Man rår helt enkelt inte alltid över hur beslutsprocessen förs i EU.

Däremot har regeringen alltid ett informationsövertag om vad som sker i förhandlingarna inom EU. Därför har regeringen ett extra ansvar för att förse EU-nämnden med det underlag som krävs.

KU anser att det i situationer som de aktuella ibland kan finnas skäl för regeringen att uppdatera EU-nämnden om ärendets status. Vi understryker också vikten av dialog mellan regeringen och EU-nämnden så att EUnämndens behov av information kan tillgodoses så långt som möjligt.

Nu blir min slutkläm lite konstig eftersom jag inte har talat om skolministerns agerande under frågestunden. Vi fann nämligen en brist där. Jag tycker personligen att de ärenden som rör just EU-nämnden är mer intressanta och viktiga i detta kapitel, eftersom de visar på ett gemensamt problem för riksdagens samtliga partier i förhållande till regeringen och hur vi ska kommunicera med varandra på bästa sätt. Det här är ett bra exempel på när den goda revisorns medskick kanske är minst lika viktigt som de ärenden där vi gör ett mer hårt medskick om att något inte var bra.