Herr talman! I detta granskningsbetänkande, KU20, har vi i avsnittet "Vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen" fyra av KU:s hanterade ärenden. Tre av dessa rör EU-nämnden.

Vi kan börja med att konstatera att EU-nämndens syfte är samråd och information mellan riksdagen och regeringen. Till skillnad från riksdagens olika utskott förbereder inte EU-nämnden förslag till riksdagsbeslut. Regeringen samråder med EU-nämnden inför varje möte i Europeiska unionens råd, det så kallade ministerrådet. Det gör man för att få en inriktning för hur Sverige ska ställa sig i olika frågor och ärenden som ska förhandlas och beslutas av ministerrådet.

När det sker förhandlingar behöver samrådet ibland ske på annat sätt än ett regelrätt fysiskt möte. Man kan till exempel genomföra samrådet över telefon, eftersom regeringen kan behöva få ett nytt mandat från riksdagen beroende på hur förhandlingarna fortlöper. Det är EU-nämnden som ger regeringen mandat för vilken åsikt som ska föras fram i EU-förhandlingarna. Trots att det inte finns något rättsligt krav för regeringen att följa exakt det som EU-nämnden beslutat om har KU slagit fast att regeringen måste ha mycket goda skäl om den inte följer det mandat den fått från EU-nämnden. Det är dessa parametrar som gör att det här blir en delikat dynamik, förenad med praxis, överenskommelser och riktlinjer.

Varje år är det brukligt att det inkommer KU-anmälningar som rör just dynamiken mellan riksdagen och regeringen och arbetet i EU-nämnden. Denna granskningsperiod blev det tre stycken sådana. Utskottet har behandlat dessa i vanlig ordning, och i fråga om de specifika ställningstagandena hänvisar jag till det skriftliga betänkandet.

Det fjärde och sista fallet anser jag är ett principiellt viktigt ärende. Det handlar nämligen om skolministerns agerande vid riksdagens frågestund.

Bakgrunden är att skolminister Lotta Edholm blev KU-anmäld i samband med sitt tillträde som statsråd. Vi kommer till det ärendet senare; jag kan nämna redan nu för att ge ytterligare kontext att det var ett ärende där vi inte hade några invändningar mot hur hon agerade. Men efter att ministern blivit KU-anmäld deltog hon på frågestunden i riksdagen den 27 oktober 2022, där hon fick frågor om marknadsskolor, friskolornas ställning med mera. Vid fyra tillfällen när ministern fick frågor om regeringens skolpolitik valde hon att inte svara med hänsyn till den kommande granskningen i konstitutionsutskottet.

På en av frågorna, som rörde regeringens framtida politik, svarade skolministern följande: "Herr talman! Jag väljer att inte svara på denna fråga nu, av hänsyn till den behandling som kommer att ske i konstitutionsutskottet så småningom."

En annan riksdagsledamot frågade ministern följande: "Finns det någonting när det gäller Liberalernas och regeringens skolpolitik som vi kommer att kunna fråga om fram till juni nästa år, när KU är färdigt med sin handläggning?" Lotta Edholm svarade då följande: "Herr talman! Jag har väldigt stor respekt för riksdagens konstitutionsutskott. Jag väljer därför att inte kommentera detta så länge jag har fått det rådet."

Det svaret var inte helt klockrent, och jag måste säga att det var ett tämligen dåligt råd som ministern fick.

Utskottet konstaterar: "Frågeinstituten är ett viktigt led i riksdagens grundlagsstadgade kontrollmakt och genom regleringen av dem förankras den enskilda riksdagsledamotens rätt att fråga ett statsråd om sådant som rör dennes tjänsteutövning. Instituten fyller en viktig funktion inom det parlamentariska systemet genom de möjligheter som de ger riksdagen till information, debatt och kontroll av regeringen. - - - Utskottet vill framhålla att en anmälan till konstitutionsutskottet inte kan anses innebära att statsråd är förhindrade att svara på frågor om regeringens politik."

Det är bra att KU markerar mot detta och att det enligt mig framkommer i utredningen att ministern själv förstår att det blev fel den här gången. Jag anser vidare att det är ett viktigt genomgående tema att KU värnar frågeinstitutet och riksdagens kontrollmakt.