STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, utrikesministern, för ett efterlängtat svar!

Den här interpellationsdebatten sker post factum, fru talman, eftersom Världshälsoorganisationens parlamentariska möte redan har ägt rum. Man kan ju tänka: Oj, vad sent ute interpellanten är med att ställa denna fråga! Men, fru talman, jag väckte frågan den 12 april. Vi skriver snart den 12 juni, två månader efter att min interpellation väcktes. På måndag är det två månader. Den här interpellationsdebatten är alltså lite speciell. Jag hade kunnat dra tillbaka interpellationen, men jag valde att inte göra det i det här läget eftersom jag var nyfiken på att se hur utrikesministern skulle hantera svaret. Nu har jag sett och hört utrikesministern ge sitt svar på mina frågor.

Den ena frågan valde jag att göra om, så den har jag egentligen redan fått svar på. Jag gjorde om den till en skriftlig fråga, och svaret på den återfinns i interpellationen.

Men, fru talman, nu när mötet har ägt rum och historien kan berättas hade det varit oerhört spännande att få ta del av de initiativ som utrikesministern hade tagit inför Världshälsoorganisationens parlamentariska möte för att nå ökad enighet bakom att bjuda in Taiwan som observatör. Det var min första kvarstående fråga, fru talman, och jag ser inte någonting av initiativtagande alls. Jag hör i svaret på frågan att det krävs enighet. Jo, det vet vi. Men det säger ju ingenting om vilka initiativ som har tagits för att försöka uppnå detta.

Jag tycker att som ordförandeland är man ansvarig för att tala. Jag vet att Sveriges röst var EU:s röst på Världshälsoorganisationens parlamentariska församlingsmöte. Acko Ankarberg Johansson var den som framförde EU:s position, och i det läget krävs det såklart att man framträder för helheten. Men det var inte det jag frågade. Jag frågade vilka initiativ utrikesministern hade tagit för att nå framgång, och jag hör inget sådant. Möjligen finns det något, för jag har noterat att det varit många resor. Jag vet att vi gemensamt driver Natoprocessen och att den är viktig. Men jag hade hoppats att jag skulle få ett annat svar - att något initiativ hade tagits för att nå framgång.

Man kan ju läsa hur andra like-minded-länder har agerat. Det går att läsa på USA:s state government-sida hur utrikesminister Blinken varit tydlig i denna fråga.

Men jag har inte sett några initiativ från svensk sida. Möjligen kan jag få ett svar om några initiativ eller ageranden i nästa inlägg från utrikesministern.