Herr talman! Förra året fanns det ingenting till Mellanösternländerna annat än följdleveranser och då i kategorin övrig krigsmateriel, det vill säga inte krigsmateriel för strid.

Lotta Johnsson Fornarve nämnde Förenade Arabemiraten. Den affären handlade inte om krigsmateriel för strid såsom kanoner, kulor och krut utan om ett radarsystem, det vill säga övrig krigsmateriel. Det är ett avtal som vi naturligtvis ska fullfölja.

Det blir väldigt svårt för ett land att över huvud taget kunna ha någon vapenexport om gamla affärer inte ska gälla. I lagstiftningen finns en bifallspresumtion för följdleveranser, och det är därför vi måste göra det här. Inga länder skulle ju annars vilja handla med oss om de visste att leveransen av reservdelar för de system de köper in när som helst kan strypas. En sådan balans måste man ha.

Jag tror att Vänsterpartiets kritik i stor utsträckning handlar om att man inte vill ha någon export av vapen och krigsmateriel över huvud taget. Som jag pekade på i mitt anförande är exporten nödvändig, vad man än tycker om den, för att vi alls ska kunna ha en egen försvarsindustri. Den dag då vi avvecklar exporten kommer försvarsindustrin att försvinna, och det skulle innebära ett avbräck i en väsentlig del för svensk säkerhetspolitik och i förlängningen vårt oberoende.