Herr talman! Vi debatterar betygen och har i debatten fått lite olika infallsvinklar på detta. Mycket är redan sagt av mina kollegor från regeringspartierna och regeringsunderlaget, men så är betygen också centrala som urvalsinstrument för antagning till studier på gymnasium, högskola och universitet. Att de är just ett urvalsinstrument gör att de har en avgörande betydelse för ungas framtid, och att det då finns fall där betyg inte är rättvisa eller likvärdiga är förstås illa och förtjänar att tas på största allvar.

Detta får stora konsekvenser och är problematiskt av två skäl. Dels är det givetvis orättvist att en elevs framtidsdrömmar kan avgöras av hur skolan hanterar betygsättningen. Dels skapar det problem för den elev som har ett betyg som inte motsvarar kunskapsnivån och som kommer in på en utbildning som kräver en kunskapsnivå som eleven saknar. Då kan det bli svårt på utbildningen längre fram.

Herr talman! Riksrevisionen konstaterar i sin rapport att avvikelsen mellan nationella proven och slutbetygen i vissa fall är stora. Det skulle i enstaka fall kunna förklaras med att eleven hade en dålig dag när ett nationellt prov skrevs eller att skolan efter nationella proven satte in extra resurser så att eleven på kort tid lyckades höja resultatet. Mer sannolikt är dock att eleven fått ett högre slutbetyg som inte motsvarar kunskapsnivån. Eftersom vi vet att det ligger till så här behöver detta uppenbart utredas.

Detta problem förekommer som bekant både i kommunala och fristående skolor. Låt mig ändå resonera lite kring valfriheten eftersom det är där debatten ofta hamnar. En av förklaringarna till att det ser ut så här är det fria skolvalet. Tanken är att skolorna ska tävla med varandra om att erbjuda så bra kunskap, arbetsro, elevhälsa och trygghet som möjligt för eleverna. Minsta tendens till att det skulle finnas kommunala eller fristående skolor som konkurrerar genom att sätta generösa glädjebetyg är oroväckande och behöver motverkas.

Lösningen för Kristdemokraterna kommer aldrig att vara att ta bort valfriheten och möjligheten för elever att själva välja skola. Visserligen skulle ett av incitamenten för glädjebetyg försvinna om man tog bort valfriheten, men det skulle samtidigt skapa fler problem än det löser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Herr talman! Lösningen på problemet är att plocka bort betygsättningen ur konkurrensekvationen så att bara kunskap, trygghet och studiero blir konkurrensmedel. För att uppnå detta agerar regeringen på flera olika sätt. Det handlar främst om att på ett tydligare sätt koppla betygen till nationella proven, och här tillsätts det inom kort en utredning. Det handlar också om att de nationella proven ska rättas centralt och om att se över hela friskolesektorn och skärpa kraven.

Jag tycker att man också kan behöva fundera på att dra in tillståndet för skolor som inte sätter rättvisa betyg. Skevheter i systemet måste rättas till. Ska vi ha ett system med valfrihet för elever kan oseriösa aktörer som missköter sig inte få fortsätta verka, oavsett om de är fristående eller kommunala.

Vi ska ha en ordning i Sverige där elever som ska välja skola inte ställer sig frågan "Var ger de mig högst betyg?" utan "Var ger de mig bäst kunskap?". Detta går att kombinera. Vi kan ha ett system som erbjuder valfrihet där fristående aktörer som bidrar positivt med arbetsro, trygghet och kunskap får finnas kvar utan att det leder till betygsinflation. Regeringen kommer att uppnå detta.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)