Protokoll 2022/23:12 Torsdagen den 20 oktober

/ Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 11)
Anf. 55 Lars Wistedt (SD)

Fru talman, ärade ledamöter och medborgare! En lärdom av historien är oftast att vi inte lär oss något av historien. För drygt 80 år sedan, den 1 september 1939, anfölls Polen av Tyskland. Blixtkriget var ett faktum.

Sverige klarade sig den gången, men vi blev tagna på sängen. Det blev ett yrvaket uppvaknande efter 20 års nedrustningsprocess. Vår beredskap är god, sa Per Albin Hansson. Det var nu inte för att den var speciellt god, men det dolde att den inte var det. Det andra världskriget och det efterföljande kalla kriget resulterade i en uppbyggnad av vårt totalförsvar. Men det tog 40 år innan vi var fullt rustade.

Fru talman! Det tar mer än dubbelt så lång tid att bygga upp någonting jämfört med att riva ned och avrusta. De gamla romarna sa: Si vis pacem, para bellum. Det vill säga: Den som vill ha fred förbereder sig för krig.

Den 24 februari i år anföll Ryssland Ukraina. Frågan är i dag i Sverige, precis som 1939: Kan vi återta och utveckla våra förmågor tillräckligt snabbt för att försvara landet? Är vår försvarsförmåga tillräckligt uthållig?

För trots att tecknen fanns där redan 2004 fick vi inte den där tioåriga förvarningen som var ett mantra bland politiker i början på 2000-talet.

Ännu så sent som förra hösten var det få som verkligen trodde att det var möjligt med ett ryskt angrepp på Ukraina. De röster som varnade för det fick i stort sett tala för döva öron. Man ville helt enkelt inte se och höra. Man kunde inte tro att det skulle inträffa i vår tid. Men trots alla tvivel inträffade det.

Fru talman! Nu ska vi på kort tid bygga upp ett nytt modernt försvar. Men det finns många hinder på vägen. Lustigt nog har vi själva skapat de flesta av dem.

För att kunna stå emot den typ av angrepp som Ukraina varit utsatt för måste vi skyndsamt förbättra vår motståndsförmåga. För det krävs det att vi betydligt snabbar upp våra inköps- och beslutsprocesser.

Fru talman! Jag skulle vilja avrunda det här rätt så korta inlägget med att peka på några prioriterade områden som vi bör beakta när vi diskuterar landets säkerhet i kommande års budget.

Punkt nummer 1: Det gäller att säkerställa att det finns en tydlighet i organisationen där den myndighet som har till uppgift att samordna också har ett tydligt mandat att besluta om och att tilldela nödvändiga medel. Ansvaret måste tydligt framgå. Delat ansvar är ett otydligt ansvar.

Punkt nummer 2: Det gäller att säkerställa att Försvarsmaktens och Civilförsvarets interna beställnings- och budgetprocesser avsevärt förenklas och att nödvändiga tillståndsprocesser inom övrig offentlig förvaltning förenklas på motsvarande sätt. Det finns bra exempel från nyetableringen av A 9 i Kristinehamn som visar hur lite kreativt nytänkande kan korta de här processerna. Låt oss utveckla det ännu mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattFörsvarspolitik

Punkt nummer 3: Det gäller att anpassa lagstiftningen så att den möter framtidens hot.

Punkt nummer 4: Det är synnerligen viktigt att vi återskapar driftvärnet och beredskapspolisen så att vi kan bevaka och skydda vår samhällskritiska infrastruktur.

De här förslagen, fru talman, tycker jag är av synnerlig vikt för att vi ska kunna återuppbygga ett starkt totalförsvar.

I detta anförande instämde Rashid Farivar och Markus Wiechel (båda SD).