Fru talman! Tack, Olle Thorell, för frågan! Den har ju ställts av Olle Thorell flera gånger under den här debatten, och den har också besvarats av inte minst Margareta Cederfelt. Men jag ska göra ett försök här också.

Det är inte den svenska feminismen som på något sätt har gått för långt. Det är den feministiska utrikespolitiken som under de senaste åtta åren har varit spretig och ibland tenderat att väcka fler frågor än den ger svar.

Som jag var inne på i mitt anförande tror vi också att det är oerhört viktigt att fokusera på kvinnors och flickors rättigheter och på jämställdhet. Det har också utrikesministern gått ut och sagt i medier både i går och i dag. Det sa statsministern på EU-nämndens samråd i går inför Europeiska rådets möte.

I sak och i konkret handling kommer det nog inte att ske någon större förändring. Det är etiketten vi tar bort, och vi fokuserar på sakinnehållet.