Fru talman! Jag betvivlar inte Margareta Cederfelts eller Ulf Kristerssons engagemang för ökad jämställdhet i Sverige och i världen. Det var fint sagt om mäns våld mot kvinnor och så vidare.

Jag undrar bara hur det motverkar svenska intressen att bedriva en feministisk utrikespolitik? På vilket sätt har det varit ett problem att Sverige har drivit en feministisk utrikespolitik för att stärka kvinnors och flickors rättigheter?