Herr talman! För att förtydliga det hela kanske jag inledningsvis ska säga att jag tycker att ledamoten har synnerligen väl grundade åsikter om huruvida vi ska överimplementera direktivet eller inte.

Vi är helt överens. Det enda det handlar om är att vi försöker undvika skranket i det här läget, för nu har vi hållit på och ältat detta ganska länge. Vi har lagt fram flera förslag, som har fått underkänt, via tillkännagivanden, och vi har fått gå tillbaka till ritbordet och börja om från början.

Därmed kom referensgruppen på plats, och den har använt den tillgängliga expertisen – både Jägareförbundet, vapenforskare och allt annat – för att hitta en miniminivå som kan genomföras och godkännas av EU-kommissionen. Jag hoppas att vi har hamnat där nu, men vi är inte säkra på det. Det kan hända att de fortfarande inte tycker att vi har gått tillräckligt långt. Det skulle förvåna mig, men det kan hända. Då pratar vi om böter på många tiotals miljoner kronor varje månad i värsta fall. Det har vi sagt att vi till varje pris av olika anledningar vill undvika.

Vi hoppas att vi har hittat en bra balans i det här läget, men det är inte oproblematiskt. Jag delar helt och hållet ledamotens uppfattning när det kommer till att de allra flesta – för att inte säga nästan alla om man ser det rent statistiskt – av de legala vapenägarna sköter sig exemplariskt. Inte minst jägarna har en otroligt viktig roll för att hålla viltet i bra balans och att vårda naturvärden. Det är en viktig del för landsbygden och dess livsvillkor och livskvaliteter. Det kan vi omfamna båda två utan att kompromissa i den delen.

Vi hoppas att vi har hittat rätt nivå och inte en överimplementering.