Herr talman! Vi vet av väldigt dystra svenska erfarenheter att det inte krävs ett skjutvapen för att genomföra en terrorattack. Händelsen på Drottninggatan handlar om att man hade kapat ett fordon och genomförde de fruktansvärda handlingarna.

Vi vet också hur det var i fallen i Paris som jag åberopade, och som också var förutsättningarna för beslutsprocessen i EU. Det är därför jag lyfter fram det. Man måste ha bakgrunden med.

Vi vet inte om det var legala vapen i grunden. Det har förekommit uppgifter om det. Men man har inte hittat alla vapen, och man har inte hittat bakgrunden till alla vapen.

De allra flesta vapen som användes i samband med terrorattentaten i Paris var så kallade illegala vapen. Det var AK-47:or och annat som hade stulits och köpts ganska dyrt på svarta marknaden i Paris. Jag tror att de fick betala 50 000 för några av de vapen som användes vid de brotten.

Däremot finns det ett nordiskt exempel. Nu vet du kanske vad jag ska säga. Det är naturligtvis de fruktansvärda terrorattentaten i Norge mot de ungdomar inom socialdemokratin som var på Utøya.

De genomfördes med vapen som han hade licens för. De hade säkerligen kunnat undvikas med en bättre kontroll och uppföljning av licenshanteringen. Det är en av slutsatserna man har dragit av det händelseförloppet och det terrorattentatet.

Det är enstaka exempel, ledamoten. I en svensk kontext har vi inte speciellt mycket sådant empiriskt underlag. Detta är ett försök att hitta en minimiimplementering och ingenting annat. Det gäller att hitta minsta möjliga åtgärder som påverkar sportskyttar och jägare så lite som möjligt.