Protokoll 2022/23:119 Onsdagen den 7 juni

ärendedebatt / Stöd till personer med funktionsnedsättning
Anf. 89 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Sverige ska ju vara ett land där alla har möjlighet att leva sina liv på bästa sätt. Alla ska ha möjlighet att utifrån sina förutsättningar utforma sitt liv efter egna önskemål. Samhället ska bistå med stöd så att detta blir möjligt, men det är den enskilde som ska vara styrande över det egna livet.

Det var bland annat för att säkerställa att det här skulle vara möjligt för alla som lagen om stöd och service en gång infördes. Sedan dess har vi tyvärr sett en hel del försämringar och urholkningar ur det som var tänkt att vara en rättighetslagstiftning för människor med funktionsnedsättningar. I dagens debatt vill jag liksom föregående talare lyfta upp några av dessa utmaningar.

För att personlig assistans ska fungera bra behöver arbetsvillkoren för att vara personlig assistent vara tillräckligt bra. Det kan de inte vara om schablonersättningen är för låg. Många bolag och föreningar som anställer personliga assistenter larmar nu om att de låga uppskrivningarna av ersättningen håller på att utarma deras möjligheter att rekrytera och behålla assistenter och att bedriva ett seriöst och bra arbete.

När uppskrivningen bara görs med 1,5 procent, som var fallet i regeringens budget, blir resultatet att nivån utarmas år för år. Schablonens nivå påverkar förstås vilka löner man kan ge, men en höjning gör också att man kan börja värdera medarbetare med lång erfarenhet och kompetens när det är viktigt, ge handledning och utbildning med mera.

Miljöpartiet anser att nivån bör skrivas upp med 5 procent. Vi anser också att regeringen snarast bör återkomma med förslag om en långsiktig, stabil och förutsägbar modell för uppskrivning av assistansersättningen framöver. Vår föreslagna höjning är tänkt som ett första steg på vägen mot att i slutet av mandatperioden kunna sluta det gap som har uppstått efter ett flertal år med alltför liten uppskrivning.

Herr talman! Förutom de ekonomiska utmaningarna finns också andra problem när det gäller den personliga assistansen. LSS var, som jag nämnde, från början en rättighetslagstiftning som skulle garantera individen grundläggande rättigheter baserat på behov. Som många av organisationerna på området har uppmärksammat oss på kan detta inte längre sägas vara fallet. LSS måste återupprättas. Regeringen borde därför tillsätta en utredning i syfte att stärka LSS med målsättningen att återupprätta lagens grundintentioner och utifrån det utveckla och modernisera lagstiftningen.

Det är också centralt att betänkandet från Huvudmannaskapsutredningen bereds skyndsamt och att riksdagen snarast får möjlighet att ta ställning till ett förslag om ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans. Eftersom Huvudmannaskapsutredningen aldrig fick det tilläggsdirektiv som riksdagen i mars 2022 tillkännagav för regeringen att man önskade och som handlade om att även utarbeta förslag som säkerställer att samtliga hjälpmoment för alla grundläggande behov ska vara assistansgrundande är det centralt att på annat sätt säkerställa att just detta sker.

Utvecklingen av Försäkringskassans bedömningar av begreppet grundläggande behov är ett stort och akut problem. Reglering och praxis har hamnat alltför långt bort från det som var grundtanken med LSS. Lagen bör ses över så att samtliga hjälpmoment för alla grundläggande behov ska ge rätt till personlig assistans. Regeringen bör alltså snarast tillsätta en utredning som återupprättar lagens grundintentioner.

Herr talman! Alla människor, oavsett funktionsvariation eller förmåga, ska ha lika rättigheter och möjligheter. Samtidigt vet vi att svensk lagstiftning på flera håll brister när det gäller att säkerställa detta. Miljöpartiet vill därför att en utredning tillsätts för att ta fram ett överskådligt förslag på hur svensk lagstiftning bäst bör utformas för att fullt ut leva upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Utredningen bör bland annat ta ställning till om funktionsrättskonventionen bör gälla som svensk lag precis som barnkonventionen.

Hot och hat mot funktionsnedsatta måste få ett slut. I dag skyddas funktionsnedsatta människors rätt till icke-diskriminering genom diskrimineringslagen. Funktionsnedsättning är alltså en särskild diskrimineringsgrund, precis som till exempel kön, etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning. Men medan de flesta andra diskrimineringsgrunder – inte alla – finns med i brottsbalkens paragraf om hets mot folkgrupp omfattas inte funktionsnedsättning. Miljöpartiet vill därför tillsätta en utredning om hur det straffrättsliga skyddet kan stärkas. Lagstiftning har som vi vet en betydande inverkan på människors attityder. Genom lagstiftning signalerar samhället vad som är rätt och fel, i det här fallet genom att klargöra att hatiska och fördomsfulla uttalanden mot funktionsnedsatta grupper och individer är ett brott.

Herr talman! Jag vill nämna ytterligare ett par frågor som är av stor vikt för människor med funktionsnedsättning. Att ha tillgång till hjälpmedel som fungerar kan vara helt avgörande för om man känner sig sjuk eller funktionshindrad eller inte. Miljöpartiets allmänna hållning är att det måste vara smidigt och enkelt att få hjälpmedel. Vi är också mycket måna om att det inte får riskera att bli så att en del inte har råd att skaffa de hjälpmedel som behövs, till exempel att en förälder inte kan betala kostnaden för det hjälpmedel som barnet behöver eller att en äldre person inte klarar en sådan utgift. Hjälpmedel måste ses som något lika självklart som tillgång till vård efter behov i övrigt. Miljöpartiets uppfattning är därför att hjälpmedel ska ingå i högkostnadsskyddet.

Det sista jag vill nämna är tolktjänsten. Dagens tolktjänst har brister, särskilt vad gäller nationell likvärdighet. I mars 2022 överlämnade 2020 års tolktjänstutredning sitt slutbetänkande till den förra regeringen. Förslagen har i huvudsak välkomnats av organisationer som företräder de berörda grupperna. Miljöpartiet anser att den svenska tolktjänsten behöver förbättras för ökad nationell likvärdighet och för att möjliggöra för människor som är i behov av tolk att vara verksamma i arbetslivet på lika villkor. Det är därför angeläget att den nya regeringen nu arbetar vidare med förslagen från utredningen.

Jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 21.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)