Fru talman! Som sista talare i denna debatt kan jag föga förvånande konstatera att vissa tycker att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen är för hög och att vissa tycker att den är för låg. Några tycker att kriterierna är för hårda, och några tycker att de är för enkla att uppnå. Vi har landat i ett beslut som de flesta av oss verkar hyfsat nöjda med.

Fru talman! Jag tycker mest att arbetslöshetsförsäkringens utformning är fel. Jag hoppas att vi med en liberal, borgerlig arbetsmarknadspolitik kommer att se en förändring av systemet under mandatperioden. Det bästa vore nämligen om vi ersatte de 26 olika a-kassorna med en statlig och allmän försäkring som omfattar alla som arbetar – lite grann som sjukförsäkringen.

Det bästa vore om vi också inkluderade egenföretagare och andra anställningsformer. Framtidens arbetsmarknad ser inte ut som dagens.

Fru talman! Det vore också mycket bättre om vi lät ersättningen baseras på en inkomst. En allmän arbetslöshetsförsäkring bör gälla kort efter att du har börjat arbeta och likt föräldraförsäkringen baseras på den inkomst du har – inga krångliga regler om arbetad tid.

Det bästa vore om vi hade en arbetslöshetsförsäkring som gav människor kunskap att ta välgrundade beslut och inte krångliga regler. Tänk er ett årligt rosa brev, likt de orangea som vi får i postlådan varje år, där man kan se vad det innebär för en om man förlorar jobbet eller väljer att säga upp sig. På detta sätt ökar vi egenmakten och friheten för alla som arbetar, och kanske får vi en mer rörlig arbetsmarknad på köpet.

Och så var det detta med nivån på försäkringen. Den får gärna vara hög, men bara initialt. Framför allt ska den trappas av betydligt snabbare än vad den gör i dagens system. A-kassan är en tillfällig lösning, en omställningsförsäkring mellan två jobb, och ingen långsiktig försörjning.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)