Fru talman! Vi har olika syn på trygghet, säger Jonny Cato. Jag tänker att trygghet ändå ska vara att inte behöva gå från hus och hem om man blir av med jobbet; det ska finnas en omställning. Jonny Cato och Centerpartiet får det att verka som att Vänsterpartiet tycker att alla ska lalla runt och välja själva om de vill jobba eller inte, att det ska finnas en mängd system runt omkring som gör att folk inte bidrar. Han menar att Vänsterpartiet aldrig vill att fler ska komma i jobb. Ingenting är mer fel.

Vänsterpartiet tycker givetvis också att människor ska jobba. Faktum är att det inte bara är Vänsterpartiet som tycker så, utan det tycker alla. Det tycker även de som inte har något jobb; de vill också ha ett jobb. De allra flesta människor vill faktiskt jobba. Det missar vi ofta i debatten. Däremot har inte alla möjlighet att ta jobben. Det kan vara fråga om att de inte får rätt utbildning för att ta de jobb som finns eller som de vill ha.

Det här är sorgligt, och det är tydligt att vi inte har samma syn på hur människor ska komma ut i arbete. Men vi kan vara överens om att vi inte vill att människor ska vara fattiga. Människor ska vara trygga mellan sina jobb. Moroten ska inte vara piskan, om man säger så. Man får lite känslan av att man ska piska människor ut i arbete och ta vilka jobb som helst, eller hamna i fattigstugan – det gamla Sverige. Det är verkligen inte bra.

Jag tycker givetvis att propositionen hade kunnat vara bättre, men det är beklagligt att Centerpartiet vill avslå den helt.