Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, vilket innebär avslag på propositionen.

I morse när jag kom i rulltrappan mot tunnelbanan möts jag av en fullproppad tunnelbanevagn. I alla fall jag vill inget annat på morgonen än att ha en lugn färd sittandes på vägen till jobbet. Sedan hör jag att det låter mycket, och hela tunnelbanetåget skakar. Jag inser att vagnen är full av studenter, dans, sång, ett och annat spontanskrik och framför allt framtidshopp.

När vi stannar på Karlaplan går det av en man som fräser lite åt studenterna och säger ”Välkommen ut i arbetslösheten!”. Jag skulle i stället vilja säga ”Välkommen in på arbetsmarknaden!”. Och om arbetsmarknaden ska blomstra på såväl kort som lång sikt för både nuvarande och kommande generationer krävs en offensiv arbetsmarknadspolitik som sätter arbetslinjen i fokus.

Det finns ett före och ett efter covid-19-pandemin. Pandemin fick både kortsiktiga och långsiktiga effekter på en rad olika områden. Arbetsmarknaden är ett sådant område. Riksdagen och regeringen var under pandemin i många hänseende snabba och flexibla och anpassade systemen utifrån en ny, tillfällig verklighet.

Det var bra. Det var rätt. Men nu är pandemin över, och att permanenta tillfälliga covid-19-åtgärder i stället för att genomföra de långsiktiga reformer som Sverige är i så stort behov av menar Centerpartiet är fel väg att gå. Det är tuffa ekonomiska tider och ansträngt på svensk arbetsmarknad. Samtidigt behöver fler svenskar arbeta, bidra och betala skatt. Då krävs det en aktiv arbetsmarknadspolitik som gör det lönsamt att både arbeta och att anställa.

Samtidigt vill jag säga att det är bra att det har blivit en politisk diskussion om a-kassan, men det behövs ett bredare omtag än det regeringen nu föreslår. Centerpartiet anser att arbetslöshetsförsäkringen behöver fokusera på omställning, uppmuntra till rörlighet och underlätta för människor att snabbt byta arbete. Vi behöver helt enkelt en a-kassa som är anpassad utifrån hur arbetsmarknaden ser ut i dag, inte hur den såg ut i går.

Då krävs ett flexibelt arbetsliv där människor vågar byta jobb utan rädsla för att bli långvarigt arbetslösa. Arbetslöshetsförsäkringen behöver möjliggöra en trygg omställning samtidigt som den garanterar att det lönar sig att arbeta. Det kan vara på sin plats att påminna Moderaterna om att det är så arbetslinjen ser ut.

Samtidigt är det viktigt att a-kassan öppnas för fler som arbetar, men det behöver ske utifrån ett helhetsgrepp och i linje med en flexicuritymodell. Arbetslöshetsförsäkringen behöver därför reformeras i grunden och ta sikte på en långsiktig lösning som inte bygger på tillfälliga lättnader i akassan som anpassats efter pandemin.

För en regering som kallar sig för borgerlig och vill se arbetslinjen är det väldigt tacksamt att Centerpartiet i januariavtalet fick igenom en grundlig utredning som nu presenterats, som remitterats och som är redo att färdigställas till en proposition – SOU 2020:37. Denna utredning tar också ett helhetsgrepp och öppnar arbetslöshetsförsäkringen för fler.

Jag ställde så sent som för någon vecka sedan en fråga till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson om regeringen avser att genomföra utredningen. Jag måste säga att jag var rätt så positivt överraskad över att jag fick ett så tydligt svar om att i alla fall delar av regeringen delar Centerpartiets bild av att man behöver gå vidare med utredningen. Därför blir nästa fråga: Vad väntar ni på?

Fru talman! Jag vill vara tydlig med att Centerpartiet står bakom ett karensvillkor, en självrisk, som syftar till att en person undviker arbetslöshet. En kortare karenstid innebär att självrisken minskar. Centerpartiet anser därför att vi bör bibehålla de sex karensdagarna.

Centerpartiet är alltid redo vid händelser som pandemin att snabbt se över och ta ställning till de åtgärder som situationen kräver i riksdagen, men att utan grundligare utredning och exemplifiering tills vidare ge regeringen ensam makt att införa undantag från den så kallade femårsregeln kan Centerpartiet inte ställa sig bakom. Däremot anser vi att det kan finnas skäl att sänka nuvarande femårsgräns till tre år. Vi anser även att det är viktigt att följa den vidare tillämpningen.

Fru talman! Jag hade tänkt stanna där, men jag måste ändå kommentera den troligtvis framförhandlade talepunkten på samordningskansliet om att alltid rikta blickarna mot oppositionen och att alltid prata om att oppositionen inte är överens. Jag förstår taktiken. När det knakar i det egna samarbetet är det mycket bättre att vända blickarna mot oppositionen.

Därför måste jag säga att det är intressant att man gång på gång väljer att göra det på just det arbetsmarknadspolitiska området. Jag kan förstå att man gör det på en rad andra områden, men jag kan inte förstå det på det arbetsmarknadspolitiska området.

Låt mig ta två exempel. Vi kan börja med just a-kassan. Det är inte många månader sedan Moderaternas gruppledare i arbetsmarknadsutskottet, Viktor Wärnick, stod och sa att höjd a-kassa inte är moderat politik utan en kompromiss. Det är uppenbart att Tidöpartierna inte är överens på det arbetsmarknadspolitiska området och just när det gäller a-kassan.

Vi ser det också på arbetsmarknadspolitiken, för allting tar så lång tid. Man kommer inte överens. Det är därför som det inte är någon fart på arbetsmarknadspolitiken. Moderaterna och Sverigedemokraterna har en fundamentalt skiljaktig syn på hur arbetsmarknadspolitiken ska se ut. Det är därför ingenting händer. Det är därför vi inte i utskottet får några svar på varför man inte kommer fram med exempelvis etableringsjobben.

Därför måste jag säga att arbetsmarknadspolitiken som ett område där man säger att Tidöpartierna är överens faktiskt är ett anmärkningsvärt dåligt exempel.

Jag välkomnar att partier säger vad de egentligen tycker och att man ibland kan kompromissa. Det är därför jag är stolt över att säga att Centerpartiet och Socialdemokraterna inte är överens om a-kassan. Men vi är överens om grundläggande värderingar om alla människors lika rätt och värde. Det kommer jag aldrig att kompromissa om.