Fru talman! I årets Nordendebatt står vi sverigedemokrater självfallet bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 9, som syftar till bättre samarbete vid kris samt större säkerhet.
I går firade Sverige 500 år av självständighet. När Gustav Vasa valdes till kung över Sverige markerade det slutet på en tid av ofrihet. Det markerade också början på 500 år av obruten självständighet. Vi har våra förfäder att tacka för vår självständighet och frihet, och vi är skyldiga våra barn att försvara desamma. Vi är svenskar, ett fritt folk, och så ska det förbli!
Efter århundraden av krig samarbetar i dag Norden frivilligt och fredligt i Nordensamarbetet. En av de största styrkorna med Nordensamarbetet är just denna frivillighet. Ingen nation tvingar en annan nation till något. Trots det går Nordensamarbetet längre än EU-samarbetet i vissa avseenden. Jag anser att det kan stå som modell för en förändring av EU-samarbetet. EU-samarbetet måste nämligen reformeras. Det har redan tagit en stor del av den självständighet som våra förfäder gav oss.
Helsingforsavtalet, som ligger till grund för Nordensamarbetet, är uppe för revidering. Jag vill redan nu understryka att frivilligheten inte får röras. Om någon får för sig att tvingande beslut och majoritetsbeslut är att föredra för att det skulle göra samarbetet effektivare – snälla, tänk om! Då förstör man samarbetets väsen. Varje nation måste vara fri att fatta sina egna beslut. Det är en av grundpelarna som håller uppe Norden som region.
Fru talman! Kina är världens största utsläppare och släpper redan ut mer än EU per capita och betydligt mer än Sverige. Kina har en gräddfil i Parisavtalet och får fortsätta att öka sina utsläpp. Det motiveras ibland med ett resonemang om rättvisa och en rätt att få släppa ut koldioxid, och det hänvisas ibland till historiska utsläpp. Saken är den att Kina är på väg att med raketfart gå om EU även i historiska utsläpp per capita. Om några år korsas kurvorna. Att Sverige och Norden har gått före har ännu inte haft någon påverkan, vad man säkert kan veta, och det kommer inte heller att påverka fattiga länder och diktaturer – för att de inte kan respektive inte vill.
Varje klimatpolitik måste för att vara effektiv ha fokus på att minska de stora utsläppsländernas utsläpp. Nordiska ministerrådet gav två forskare i uppdrag att svara på frågan hur Norden bäst kan bidra till att förbättra det globala klimatet. Deras svar blev att Norden bäst gör det genom teknikutveckling och teknikspridning, alltså inte genom att agera föredöme. Jag uppmanar därför regeringen och Nordiska ministerrådet att noga analysera de klimatåtgärder som vidtas inom Nordensamarbetet och att fundera på hur åtgärder kan vidtas för att minska de stora utsläppsländernas utsläpp i stället för att fokusera alltför snävt på Nordens utsläpp.
Fru talman! Nordensamarbetet bedrivs ganska mycket i stuprör, vilket gör att åtgärdernas påverkan på samtliga värden inte beaktas fullt ut. Det kan till exempel röra beslut som ökar konkurrenskraften men kanske inte beaktar miljövärden fullt ut och miljöbeslut som kanske inte beaktar konkurrenskraften fullt ut. Allt oftare pratas om hållbarhet när man avser endast miljömässig hållbarhet. Men det står i strid med tanken om hållbarhet. En hållbar utveckling är definitionsmässigt just en utveckling som sker i balans mellan alla viktiga värden – i linje med konservativa idéer. Det är troligen därför man kan få uppslutning bakom hållbarhetstanken. Uttryckligen brukar miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet nämnas som delar av hållbarhet.
Nordiska ministerrådet har antagit en vision för Norden om att bli världens mest hållbara region. Det är bra. Vi anser att regeringen bör verka för en översyn av samtliga projekt inom Nordiska ministerrådets och Nordiska rådets områden som görs för förbättrad hållbarhet. Översynen bör syfta till att se till att minst följande tre aspekter av hållbarhet beaktas och balanseras: miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet. Helst bör även kulturell hållbarhet beaktas och ingå i avvägningarna.
(Applåder)