Fru talman! I dessa polariserade tider vill jag – utan att skämta – säga att det är härligt att höra att vi i den här debatten om nordiskt samarbete om Arktis är ganska samstämmiga. Jag tycker också att det karakteriserar samarbetet i Norden, och det är därför det är en sådan otroligt stark plattform.

Fru talman! Både fru talmannen och jag själv sitter i utrikesutskottet och reser mycket i världen. Vi får se olika kulturer och träffa människor i olika sociala sammanhang. Vi får också träffa politiker och makthavare från olika delar av världen.

Oavsett om jag landar i Stockholm eller Köpenhamn när jag kommer hem eller om jag mellanlandar i Finland eller i Oslo tänker jag alltid att det känns som att komma hem. Hela Norden känns som att komma hem. Den känslan tror jag att många delar. Vi som bor i de här länderna har en samhörighet. Det är en samhörighet som också gör att politiken som syftar till att knyta oss närmare varandra är enklare att genomföra. Samhörigheten gör att vår politik för att knyta samman till exempel arbetsmarknaden eller näringslivet blir ganska enkel att genomföra.

Jag tror att det finns ett starkt folkligt stöd för ett mycket djupare nordiskt samarbete. Det jobbar Liberalerna för. Och jag tror att det finns ett starkt folkligt motstånd mot motsatsen. Jag tror att många som stöter på byråkratiska hinder när de ska arbeta, studera eller ägna sig åt till exempel företagande i något av de andra länderna tycker att det är märkligt att det över huvud taget finns några hinder kvar. Vi är nämligen i mångt och mycket ett och samma. Vi är sammanknutna värderingsmässigt och ekonomiskt. Det gäller även utrikespolitiken och alla delar som gör det viktigt att hålla samman.

Fru talman! Även i de här sammanhangen diskuterar vi såklart gärna miljö och klimat och livsmedel. Notera att även om klimatfrågan såklart är global slår konsekvenserna av klimatförändringarna ganska ofta lokalt och regionalt. Utsläppen och uppvärmningen är självklart globala, men konsekvenserna, exempelvis torka, översvämningar, skogsbränder och andra saker, är ofta lokala och regionala.

Vid den typen av problem blir samarbete extra viktigt. Det kan handla om att släcka skogsbränder. Det kan också handla om att skördar slås ut och att vi måste få livsmedel från någon annanstans. Det finns goda skäl att hela tiden se till att de sammanhangen blir bredare. Att vi är många och blir större, att fler blir integrerade med varandra, skapar nämligen resiliens också när läget är svårt.

Fru talman! När det gäller innovation, näring och för den delen hela arbetsmarknaden – jobbskapande – är det att vara många också en kritisk del. Innovation kan inte bara handla om att Sverige ska vara först. Det är inte så det fungerar när det gäller innovation. Många människor på olika ställen försöker lösa liknande problem, och den som hittat på den bästa lösningen kommer att få ett framgångsrikt företag och entreprenörskap kring den lösningen. Det är innovation. Man skapar en lösning på ett problem som finns. Det gynnas av att så många som möjligt, många olika företag och entreprenörer, innovativa människor – oavsett i vilket sammanhang man verkar – försöker lösa samma problem och att den person som hittat på den bästa lösningen faktiskt får lyckas.

Konkurrensen är viktig, och det är viktigt att de som inte har kommit på den bästa lösningen inte kan fortsätta utan får göra något annat. Men det är också viktigt att den som kommit på den bästa lösningen får en så stor marknad och ett så stort område som möjligt att sprida det på. Då är det nordiska samarbetet, med mindre byråkrati och med förenklingar och så vidare, otroligt viktigt för att skapa mångfald.

Fru talman! Säkerhetspolitiken går inte att komma runt. Det är såklart den viktigaste biten i det försämrade säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss – jag ska tala lite om Arktis också snart. Vår stora, nästan granne i öst är i detta nu ett direkt hot mot både Sverige och alla andra nordiska länder. Det är klart att de säkerhetspolitiska svar som de nordiska länderna kan ha tillsammans är otroligt viktiga. Det är bara tillsammans vi kan bygga säkerhet, och det är bara tillsammans vi kan se till att höja trösklarna så mycket att vi inte får se ett angrepp också mot Sverige.

Fru talman! Arktis, som också behandlas i betänkandet, är speciellt. Där har vi våra närmaste vänner och våra närmaste allierade, såklart de nordiska länderna men till exempel också Kanada. Men i Arktis finns också våra värsta fiender. I Arktis finns Ryssland, som utgör det största hotet här och nu mot Sverige och mot demokratin. Och i Arktis finns Kina, som vill ta större plats. De vill komma in och försöker hela tiden ta resurser och flytta fram de militära positionerna i området.

Kina är också förmodligen det största hotet mot frihet och demokrati i världen globalt någonsin. Kina är världens värsta diktatur och ett land som inte skyr några medel för att påverka andra länder. Det är helt enkelt den största fienden mot friheten och demokratin. Det är ett land som man helst inte ska ha särskilt mycket att göra med alls. De pressar på också i Arktis.

Det är viktigt att de nordiska länderna håller samman även i det arktiska samarbetet och med andra i Arktis som delar våra värderingar. Men vi ska komma ihåg att dynamiken är speciell. Vi har både våra närmaste vänner och våra värsta fiender i samma del av världen.

Fru talman! Vi ska också komma ihåg att värna möjligheterna att leva och verka, att ha företag och att blomstra i Arktis. Synen på hur den delen av världen ser ut skiljer sig åt lite mellan olika länder. Någon från Kanada tänker sig mil efter mil utan knappt någon människa alls. Men vi har ju städer i Arktis. Det är klart att det gör att det finns lite olika synsätt. Jag tror att det är viktigt att vi från svensk och nordisk sida värnar de bitar som är speciella för oss. Man ska kunna leva, bo och verka och ha ett blomstrande liv också i Arktis.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.