Fru talman! De senaste åren har otryggheten i samhället blivit allt större. Att skjutningar och sprängningar sker på fler platser och att allt fler vaknar på nätterna av ljudet av skjutningar, sprängningar eller polisens helikopter är bara toppen av isberget som otryggheten innebär.

Det svenska tillståndet är allvarligt. Polistätheten är bland de lägsta i EU, och dödsskjutningarna bland de högsta. Att anställa fler poliser är viktigt för att öka tryggheten och för att förhindra och klara upp fler brott. Därför vill den moderatledda regeringen att polistätheten ska ligga på EU-genomsnittet och arbetar nu intensivt för detta.

Men att utbilda och få fler poliser till våra gator och torg går inte över en natt. I brist på tillräckligt många synliga poliser anlitar många kommuner ordningsvakter som en trygghetsskapande åtgärd. Men processen för detta är inte helt okomplicerad. Ordningsvakterna regleras nämligen av en gammal lagstiftning från 1980-talet som det finns stora behov av att förändra.

Många kommuner ansöker om förordnanden om ordningsvakter för så kallade paragraf 3-områden där deras tilltänkta ordningsvakter ska patrullera. För att få ett förordnande krävs att det finns ett särskilt behov och att det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Vidare ska det i ett förordnande anges för vilken verksamhet och inom vilket område det gäller, och förordnandet ska innehålla uppgift om tjänstgöringsställe.

Dagens ansökningsförfarande är byråkratiskt och kan dessutom leda till att kommun och polis gör olika bedömningar av huruvida det krävs ett förordnande eller inte utifrån allmän synpunkt. Detta kan i förlängningen orsaka konflikt mellan kommun och polis och dessutom leda till färre ordningsvakter på våra gator, trots att det finns en stor efterfrågan på dem.

I dag kommer vi i kammaren att ta ställning till en ny lag om ordningsvakter. Ordningsvakter kommer i och med den nya lagen att få arbeta med att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att främja trygghet. Detta innebär att fler områden kommer att kunna godkännas för att ordningsvakter ska få arbeta där. Många kommuner får i dag avslag på ansökningar om att använda ordningsvakter, trots ordningsstörningar och en upplevd otrygghet på platsen. Med den nya lagen får kommunerna större möjligheter att använda ordningsvakter på platser som upplevs som otrygga.

Vi hoppas att detta kommer att lösa problemen för kommuner som i dag inte får förordnanden beviljade, och vi kommer att följa utvecklingen noga för att säkerställa att kommunerna har möjlighet att använda sig av ordningsvakter i den utsträckning som behövs för att bidra till ökad trygghet.

För att renodla polisens uppdrag föreslås också att ordningsvakter ska få nya befogenheter, där uppdraget att transportera omhändertagna är den viktigaste. Då frigörs polistimmar som polisen kan använda för att bekämpa organiserad brottslighet och upprätthålla trygghet i samhället. Samtidigt minskar också väntetiden för den enskilde.

I arbetet för att främja tryggheten i samhället behöver flera olika verktyg användas. Regeringen gör nu många bra satsningar på rättsväsendet och polisen. Även om polisen har och fortsatt kommer att ha huvudansvaret för att upprätthålla den allmänna ordningen är det mycket positivt att den nya lagens förslag innebär att användningen av ordningsvakter kommer att kunna utökas och att vi således kommer att kunna se ordningsvakter på fler platser som ett bra komplement till polisen.

Jag är därför glad att jag i dag kan yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)