Fru talman! Jag vill återigen dela med mig av det faktum att sju av åtta partier i Sveriges riksdag har röstat igenom Sveriges klimatpolitiska ramverk. Sju av åtta partier har ställt sig bakom att vi ska lösa klimatkrisen och att vi ska hantera den stora utmaning som vi står inför.

Jag tänker i varje fall inte uttala mig som om det endast finns ett parti som har bedrivit politik för klimatpolitiska reformer - det gäller klimatkliv, industrikliv, investeringar för att minska kostnaderna för solceller och investeringar i våtmarker. Jag vet att det finns en bred majoritet i Sverige för att hantera klimatkrisen och den stora utmaning vi har framför oss. Och det finns en bred palett av politik för att möta den utmaningen. Det är just där den tidigare regeringen begick sitt största misstag, nämligen att man förlitade sig alltför mycket på ett enda styrmedel. Reduktionsplikten innebar ju att vi fick väsentligt högre dieselpriser än våra grannländer och övriga EU. Detta fick förödande konsekvenser för företag och privatpersoner. Det handlar alltså inte endast om folk som privat kör med en dieselbil utan även exempelvis om de arbetsmaskiner som ska kalka våra sjöar och vatten.

Vi kan inte ha en klimatpolitik som undergräver konkurrenskraften och privatpersoners hushållsekonomi. Det är ohållbar klimatpolitik och sådant som leder till en kraftig pendling i hur vi hanterar vår största utmaning. Det är farligt att göra på det sättet, och åtminstone jag vill värna den breda enighet som finns i Sverige kring att hantera både klimat- och miljöpolitik på ett ansvarsfullt och hållbart sätt genom fler än ett styrmedel. Vi ska nyttja alla de verktyg som vi kan tillhandahålla och inte endast förlita oss på höga bränslepriser.

Det är dags för oss att lägga fram en hållbar klimatpolitik som gör att vi kan nå våra klimatmål och våra åtaganden gentemot EU på ett effektivt sätt, med konsekvenser som innebär att hela det svenska samhället anammar klimatomställningen och vill ta sig dit eftersom man ser att det kan gynna oss ekonomiskt. Det går inte att kväva den svenska ekonomin eller svenskarnas frihet och en god levnadsstandard för att på så sätt magiskt lösa klimatkrisen på egen hand. Det är inte så det fungerar.

Fru talman! Utsläpp stannar inte vid ländernas gränser, och det är därför oerhört viktigt att Sverige inte gör det här ensamt. Vi älskar ju att tala om vilket gott föredöme vi i Sverige är för alla andra länder i hela världen, men man är inte ett föredöme om ingen annan följer efter. Vi måste agera mer solidariskt i klimatomställningen. Det kan vi inte göra genom att tömma hela Europas utbud av biodrivmedel, fylla våra bilar med det och säga "så, vi kom först!" och sätta flaggan i månen och vara stolta över det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste lösa den här krisen tillsammans, och det gör vi bland annat genom att bredda den palett av åtgärder som vi använder för att hantera krisen. Vi gör det exempelvis genom att satsa på att återväta våra våtmarker, på Klimatklivet, på Industriklivet och på koldioxidinfångning, någonting som verkligen kommer att göra skillnad för omställningen av cementproduktion, raffinaderier och annat som definitivt har en svårare utmaning framför sig än vissa andra sektorer. Vi gör det genom att öka skattereduktionen för investeringar i solceller, och vi gör det genom att energieffektivisera våra småhus.

Det finns mycket man kan göra, och det är viktigt att man gör mycket. Men det är också av största vikt att man gör det tillsammans, fru talman, och inte endast fokuserar på hur Sverige här och nu kan lösa det här. När vi ser framåt ska vi planera för att Sverige ska nå sitt klimatmål om nettonollutsläpp 2045 på ett hållbart sätt.