STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Låt mig ge en kort kommentar till statsrådets beskrivning av vad man avser att göra vad gäller konventionella spår. Det är självklart otroligt angeläget med Lund-Hässleholm, Göteborg-Borås och Ostlänken i Östergötland. Sträckorna har funnits med sedan tidigare, men nu gör man ett omtag.

Problemet, herr ålderspresident, är när man inte ser helheten och hela systemet. Den trafik som kommer att öka över Fehmarn Bält och in i Sverige kommer till stor del att fortsätta även ovanför Hässleholm eller upp till Göteborg. Det gäller alltså att se helheten.

Jag vill göra en kort tillbakablick. Frågan om en fast förbindelse över Öresund föregicks av decenniers arbete och utredande. Låt mig citera ur regeringens proposition från 1991: "För att industrin i Sverige skall behålla sin konkurrensförmåga gentemot omvärlden är det av största betydelse att transportsystemen kan förbättras och rationaliseras. Detta gäller både transporterna inom landet samt till och från kontinenten".

I propositionen sägs vidare att "en fast förbindelse över Öresund är ett första steg i en gemensam nordisk transportlösning som ökar förutsättningarna för goda transportlösningar till våra marknader. En komplettering med en fast förbindelse över Fehmarn Bält kommer därvid ytterligare att knyta samma Norden med kontinenten."

När vi blickar tillbaka på järnvägens utveckling de senaste decennierna ser vi att det skett en omfattande utbyggnad av infrastruktur. Det har varit en stark ökning av den samhällsköpta regionala tågtrafiken. Järnvägens konkurrenskraft och attraktivitet har ökat kraftigt. Det är en positiv utveckling, men den för med sig andra utmaningar, bland annat kapacitetsproblem och sämre punktlighet.

Enligt beräkningar från KTH om vad man kan göra med små eller mindre nyinvesteringar i järnväg framgår att det även fortsättningsvis kommer att finnas punktlighetsproblem. Det krävs stora investeringar för att komma till rätta med detta och för att öka attraktiviteten. KTH pekar särskilt ut Fehmarn Bält-förbindelsen.

Vi har en verklighet utanför kammaren som med tydlighet visar vad som behöver göras. Bristande kapacitet på järnväg leder till att tåg med gods som skulle kunna gå på räls i stället går med gummihjul på lastbil. Det är inte bara dåligt för klimatet utan innebär också ett ökat slitage på vägarna.

När de infrastrukturella förutsättningarna är begränsade riskerar näringslivet att avstå från att söka kapacitet beroende på de brister och störningar som finns. I stället söker man sig till andra transportslag, som inte alltid är optimala. Detta är inte acceptabelt. Regeringen inriktar sig på att lappa och laga och mindre på att tänka i system, stråk och helhet. Jag vill fråga statsrådet vad han har fått för synpunkter och medskick från företagen när det gäller behovet av ökad kapacitet på järnvägen.