Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för att vi till slut kunde hitta ett datum för denna interpellationsdebatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige har vi en långtgående åsikts- och yttrandefrihet. Att bränna Koranen är, vad man än tycker om handlingen i sig, inte brottsligt. Detta har också slagits fast vid mer än ett tillfälle.

Jag vill också poängtera följande. Att försvara andras rätt att framföra en åsikt eller att utföra en viss handling, naturligtvis inom lagens ramar, är inte synonymt med att stå bakom åsikten eller åsiktsyttringen i sig. Det finns definitivt en lång rad åsiktsyttringar, till exempel, som jag inte förstår varför man vill ägna sig åt eller som jag kan tycka är överflödiga eller till och med direkt korkade. Men jag vill inte, och kan inte, förbjuda dem för det.

Den 4 april meddelade förvaltningsrätten i Stockholm att polisen gjorde fel då man på kort tid tidigare i år nekade två koranbränningar. I mitten av mars slog dessutom kammarrätten fast att polisens beslut att ställa in en demonstration i Norrköping i fjol i samband med korankravallerna var felaktigt.

Ola Österling, som är presstalesman vid polisregion Stockholm, har meddelat att man anser att säkerheten väger tyngre än våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter, vilket i detta fall bara kan betyda, menar jag, att polisen anser det rätt att inskränka de grundlagsfästa fri- och rättigheterna om till exempel islamister hotar med våld, oavsett vad förvaltningsrätten eller kammarrätten tycker om detta.

Men det spelar ingen roll vad polisledningen säger i detta fall, för det är tydligt vad som gäller. Att bränna en koran ligger inom ramarna för vad den svenska yttrandefriheten tillåter, och polisen har agerat fel när man har nekat demonstrationstillstånd.

Fru talman! I svaret på min interpellation säger justitieministern: "Polismyndigheten gör dessa bedömningar självständigt, och hur myndigheten beslutar i enskilda fall är en fråga för myndigheten. Om den enskilde får ett avslagsbeslut kan det överklagas till domstol." Detta är en rimlig ordning; jag håller med om det. Men nu har vi de facto en situation där polisen väljer att neka demonstrationstillstånd trots att domstolar klart och tydligt vid flera tillfällen har konstaterat att polisen har gjort fel när man nekat tillstånd.

Vad gör man då? Vad gör man när polisen, som i det här fallet, struntar i vad en domstol säger? Jag anser i varje fall att det är min skyldighet som ledamot av Sveriges riksdag, vårt högsta beslutande organ, att reagera. Men jag ställer mig framför allt frågan: Är det inte en regerings uppgift att reagera och agera om och när detta inträffar? Det skulle vara intressant att höra justitieministerns åsikt i frågan.