Fru talman! Om Sverige ska nå upp till åtagandena i Parisavtalet måste vi kraftigt och omgående minska vårt fossilberoende. Det gäller inom alla sektorer.

Den sektor som står för oproportionerligt stora utsläpp är flyget. Det är ett område där vi måste agera. Vi måste minska flygandet. Samtidigt kommer vi fortsättningsvis att behöva flyga till de resmål och i de ärenden som inte kan nås eller klaras av på annat sätt. Där ska vi se till att ha ett så resurssnålt, effektivt och klimatsmart flyg som möjligt.

Vi måste arbeta för att få till flyg som lämnar den fossila eran bakom sig. Men vi vet att flyget är en svår sektor att klimateffektivisera. Utsläppen är omfattande, och de förbättringar som görs har alltid ätits upp av ökat flygande. Svenskarnas totala flygande släpper ut omkring 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, vilket är lika mycket som bilresandet och betydligt mer än stålindustrin och cementindustrin i Sverige, enligt forskare på Chalmers. Det är enorma utsläpp.

Det pratas mycket om elflygets förlovade framtid. Allt tyder dock på att elflyg som ersättare för dagens flyg och dess flygbränsle inte kommer fram under överskådlig framtid. Flygbolagen säger att elflyg på inrikes resor inte kommer att kunna ersätta en enda befintlig flyglinje. Och då pratar vi om inrikesflyg, alltså korta resor jämfört med det internationella flyget.

Det vi vet måste vi agera efter. Vi vet att flyget släpper ut orimliga mängder koldioxid i en tid när vi obönhörligen måste dra ned på koldioxidutsläppen. Vi vet att flyget inom överskådlig framtid kommer att tankas med flygfotogen. Då måste vi hitta sätt att minska flygresandet och uppgradera andra typer av transporter på alla sträckor där det är möjligt. Det handlar då oftast om tåg. Beklagligt nog har regeringen - Tidöpartierna - stoppat utbyggnaden av ny järnväg i Sverige och sjunger i stället flygets lov, vilket är ytterst, ytterst allvarligt.

Branschorganisationen Svenskt Flyg säger att man kommer att blanda in 50 procent biobränsle i flygbränslet till 2025 och att man till 2030, det vill säga om sex år, ska vara fossilfri. Det är vällovligt, men inget tyder på att något av detta kommer att bli verklighet. Det finns inte ersättningsbränsle, och det är fyra till fem gånger dyrare att tillsätta det än att använda det bränsle man har i dag. I dag, 2023, är dessutom inblandningen av biobränsle i flygbränslet 1 procent. Ekvationen går inte ihop. Och det är ännu värre för de internationella flygresorna.

Problemet med sången om flygets fossilfrihet är att vi riskerar att fortsätta flyga som om ingenting hänt; det blir ju fossilfritt. Detta blir ett incitament för att inte göra något vid roten, det vill säga minska flygandet.

Vi måste sluta flyga i samma utsträckning som i dag. Då ska vi hålla i minnet att vi flyger mindre i dag än före coronapandemin. Inrikesflyget har halverats i vissa relationer. Nya sätt att arbeta har växt fram, vilket är alldeles utmärkt om än inte tillräckligt. Mer måste göras, och vi kan inte dundra på som regeringen gör och säga att vi ska flyga mer. Det kommer inte att gå.

Frankrike ska nu förbjuda inrikesflyg på kortare sträckor. Det är helt rätt, och Sverige bör följa efter. Exempelvis borde sträckan Stockholm-Göteborg läggas ned omedelbart.

Inför kommande ministerrådsmöte i EU kommer Frankrike, Österrike, Nederländerna och Irland att föreslå att privatjetflyg förbjuds. Dessa plan står för oproportionerligt stora utsläpp av koldioxid per passagerare och är onödig flygkonsumtion. Även här borde Sverige ta efter, och regeringen borde stötta detta initiativ i EU när de inom kort flyger ned till mötet.

Det pågår en diskussion om Sveriges flygplatssystem och det regionala flyget. Regeringen vill skapa fler statliga flygplatser och ge större subventioner till de regionala - helt enkelt öka flygandet.

Vi måste sätta oss ned och gå igenom i vilken utsträckning dessa flygplatser verkligen behövs. Enligt utredningar har man i dag coronakrisen som alibi för att hitta skäl för att flygplatser ska få statligt ekonomiskt skydd. Nästan alla flygplatser påstås nu behövas som beredskapsflygplatser. Enligt mig är det i alltför hög grad fråga om statliga subventioner samtidigt som vi behöver minska flygandet.

Statens utredare Peter Norman tycks dessutom i sina analyser helt ha glömt bort att det finns tåg i Sverige. Flyglinjer motiveras med bristande tillgänglighet, trots att tågen finns eller att spår håller på att byggas ut till just berörda platser. Det står ingenting om detta i den statliga utredningen.

Det finns därtill något riktigt oroväckande för svenskt flyg: att någon tar tåget ned till Kastrup och flyger därifrån. Gud förbjude! Det får man inte göra enligt dem som håller på med dessa saker. Arlanda är uppenbarligen det absolut viktigaste vi har i landet, inte hur man transporterar sig. Frågan om flyget i Sverige har kantrat.

Fru talman! Bromma flygplats är en följetong med många förtecken. Det stora område där flygplatsen ligger har i nästan ett decennium pekats ut som stadsutvecklingsområde och utgör en viktig del av Stockholms bostadsförsörjningspotential. Genom att använda marken vid Bromma flygplats, som ägs av Stockholms stad, skulle mellan 30 000 och 50 000 bostäder kunna byggas och upp till 100 000 personer kunna få en bostad där. Ett markvärde på över 40 miljarder ligger där i flygträda.

Otaliga utredningar har under de senaste åren visat att Bromma flygplats kan läggas ned utan att det påverkar behovet eller kapaciteten för flygtrafiken i landet. Senast uttryckte utredaren Peter Norman detta i sin utredning om flygplatssystemet. Han säger att Bromma kan läggas ned. Han säger att det är hans egen syn. Uppenbarligen har regeringen sagt åt honom att utredningen i sig inte får komma fram till detta. Det är intressant att läsa hans markeringar: Han säger en sak, men utredningen säger något annat, trots att det är han som är utredare.

Enligt utredningar som finns om Arlanda har man behov av att justera terminalerna för att kunna samla trafiken där. Det behövs dessutom något som kallas brommafiering av Arlanda flygplats, det vill säga att terminalerna måste bli smidigare. Något mer behövs inte på Arlanda. Man kan flytta över trafiken dit så att vi får ett bra nav och kan ha både det svenska inrikesflyget och det internationella flyget där.

Redan före coronapandemin hade Bromma utan problem kunnat läggas ned. Det kan fortfarande göras. Nu när endast 40 procent av trafiken är kvar har flygplatsen gjort sitt. Swedavia kan lägga ned den. Riksdagen borde helt enkelt säga att Bromma flygplats ska flyttas ut ur det nationella flygplatssystemet.

Flygbranschen säger att inrikesflyget har stabiliserats på en permanent låg nivå. Men regeringen vill ändå behålla Bromma, trots att det är dumt och skadligt. Det är skadligt för Stockholm, och det är skadligt för Swedavia som dras med en förlusttyngd och onödig flygplats. Bromma bör läggas ned.

Fru talman! Jag stöder i grunden den socialdemokratiska motion som handlar om att lägga ned Bromma flygplats. Men då de samtidigt vill bygga ut och öka kapaciteten på Arlanda, vilket enligt mig inte behövs - ingen utredning säger egentligen att det behövs - kan jag inte ställa mig bakom den. Jag kan heller inte ställa mig bakom regeringspartiernas motivering till avslag. Därför yrkar jag bifall till Miljöpartiets och Vänsterpartiets motivreservation nummer 8.

Fru talman! Jag vill slutligen lyfta fram min och Centerpartiets gemensamma reservation 19 om hinderbelysning på vindkraftverk. De står och lyser trots att det inte behövs och trots att det finns annan teknik som används i andra länder. Den borde också Sverige använda. Man borde se till att detta införs omedelbart. Vi måste ha vindkraft som accepteras. Då ska de inte stå och blinka nätterna igenom runt om i hela landet. För att spara tid vid voteringen väljer jag dock att inte yrka bifall till denna reservation.

Fru talman! Flygets klimatpåverkan måste drastiskt minska.