Herr talman! Folkbildningen har historiskt varit en väldigt viktig faktor i framväxten av vår demokrati. I dag utgör studieförbund och folkhögskolor en grundbult i arbetet för att stärka människors bildning och tro på sin egen möjlighet att delta i samhällsbygget. Studieförbunden stöttar upp det övriga föreningslivet i landets alla kommuner och bidrar till viktiga möten mellan människor. Folkhögskolorna finns från norr till söder, i glesbygd och i storstad.

Folkbildningens aktörer har stor kulturverksamhet och bidrar i stor utsträckning till att människor inspireras, får möta nya uttryckssätt och själva får utveckla sin kreativitet. Det här är några av anledningarna till att det offentliga på kommunal, regional och statlig nivå ska bidra till finansieringen av folkbildningen.

Herr talman! Tyvärr finns det människor och företag som försöker sko sig själva på våra gemensamma resurser. Det ser vi såväl inom offentlig välfärd som inom socialförsäkringssystemet och civilsamhället. Det är en viktig uppgift för beslutsfattare att skapa generösa system som inte kräver alltför mycket krånglig administration av den enskilde men som samtidigt skapar möjligheter till uppföljning och transparens kring användningen av skattemedel. För mig som vänsterpartist är det viktigt att slå vakt om ett starkt och fritt civilsamhälle och goda förutsättningar för det ideella engagemanget.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att notera hur olika de borgerliga partierna i regeringen och Sverigedemokraterna resonerar när det gäller kraven på de ideella och offentliga aktörerna inom folkbildningen jämfört med hur de ser på bolag i en annan del av utbildningssystemet. Tidigare i dag diskuterades i kammaren huruvida offentlighetsprincipen ska gälla för de aktörer som driver grundskolor och gymnasieskolor. Regeringens och Sverigedemokraternas linje är att skolbolag ska kunna plocka ut skattepengar helt oreglerat och stoppa dem i egen ficka samt att insynen ska vara begränsad, medan de kräver redovisning av varenda fikakvitto från den ideella studiecirkeln. Varför denna inkonsekvens? Det kan man fråga sig.

Herr talman! Jag vill också passa på att rätta Jonas Andersson. Han påstod nyss här i talarstolen att fritidsgårdsverksamheten i Botkyrka finansieras genom statsbidraget till studieförbundet ABF. Det stämmer absolut inte. Det är kommunerna som bestämmer vem som ska driva fritidsgårdsverksamhet, och det är kommunerna som finansierar fritidsgårdsverksamheten.

Herr talman! Sedan studieförbunden upptäckte oegentligheter i inrapporteringen av studietimmar har stora insatser gjorts för att skärpa det interna regelverket, och nya it-verktyg har tagits fram för att få ökad kontroll på verksamheten. Både Folkbildningsrådet och studieförbunden har spelat en viktig roll i det arbetet. Särskilt viktigt har framtagandet av ett gemensamt verksamhetssystem varit. Där kan studieförbunden jämföra deltagarlistor för att minska risken för fusk.

Jag välkomnar nu att även Riksrevisionen genomlyst rutinerna för effektiv kontroll och uppföljning för att kunna ge ytterligare rekommendationer till studieförbunden och regeringen. Varje punkt är var och en för sig välmotiverad, men det är nu viktigt att noga följa hur de nya rutinerna sammantaget påverkar belastningen för de ideellt engagerade, så att vi inte tappar deras kraft och initiativ. Det ska vara lätt att göra rätt, och såväl studieförbunden som Folkbildningsrådet behöver ha ekonomiska resurser för att klara en ökad administration kring det statliga bidraget.

Herr talman! Just därför är det oroande att ta del av det förslag från regeringen som nu är ute på remiss. Där framställer man det som att studieförbunden har god ekonomi samtidigt som folkhögskolorna har det väldigt tufft. Det stämmer inte med verkligheten, då studieförbundens anslag från kommunerna mer än halverats det senaste decenniet.

Men det är inte själva verklighetsbeskrivningen i sig som är oroande utan att den förekommer i ett förslag som handlar om att flytta makten att fördela pengar mellan folkhögskolorna och studieförbunden från Folkbildningsrådet till staten. Då ligger det i farans riktning att regeringen tänker sig att avhjälpa ekonomiska bekymmer hos folkhögskolorna genom att flytta pengar från studieförbunden. Den ansvariga ministern Mats Persson hävdar att det inte är så och att man inte planerar några ytterligare nedskärningar men har inte velat svara på varför det då är så bråttom att fatta beslutet om den här omorganisationen.

Det pågår just nu en utredning som tillsattes av den förra regeringen och som ska titta på styrningen och uppföljningen av folkbildningen. Utredaren Christer Nylander har också fått i uppdrag att kika på just den här typen av förändringar. I den utredningen kan man göra en ordentlig genomlysning av konsekvenserna och inte hasta fram. Det är så vi brukar göra innan stora förändringar ska göras: Vi utreder och tar ett helhetsgrepp om frågorna.

Herr talman! Vänsterpartiet anser att både folkhögskolorna och studieförbunden behöver en förstärkt ekonomi. Regeringen kapar rejält i budgeten till folkbildningen i år. Det har till exempel inneburit att pengarna för att ge asylsökande och ukrainska flyktingar en chans att lära sig svenska tog slut redan i april. De riktade insatserna till föräldralediga och för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden tog regeringen helt bort.

I vårt budgetförslag för i år fanns 680 miljoner mer än i regeringens och Sverigedemokraternas. Vi vill se fler utbildningsplatser och en högre ersättning per plats inom folkhögskolan.

Många deltagare har skolmisslyckanden bakom sig. Vi hörde exempel här tidigare från Amanda Lind. Det är inte sällan på grund av en neuropsykiatrisk diagnos som man kan behöva extra stöd. Många på allmän kurs har också varit en kortare tid i Sverige och kan behöva anpassningar utifrån det.

Samtidigt har inte folkhögskolorna varit med i de statliga lönesatsningarna på lärarna och får svårt att konkurrera med löner. Under pandemin kunde man inte genomföra kortkurser, konferenser och sommaraktiviteter, och internaten stod tomma. Det har tömt många skolors kassor.

Just internaten, möjligheten för studerande att bo på skolan, är en viktig del av utbildningsformen. Det är många gånger en förutsättning för att man ska kunna studera på en folkhögskola då många ligger i glesbygd, eller på platser som saknar god kollektivtrafik.

Men när ersättningen är låg och många skolbyggnader är gamla kan underhållskostnader tränga ut andra behov. Vi har föreslagit att en utredning just ska titta på om man kan instifta ett särskilt bidrag till folkhögskolor som har internat.

I ett läge där arbetslösheten är hög och många ungdomar gått ut gymnasiet utan fullständiga betyg kan folkbildningen spela en viktig roll. Med sin särskilda pedagogik som utgår från varje deltagares förkunskaper, intresse och styrkor når man goda resultat.

Jag tror att var och en av oss som lyssnar till den här debatten har människor omkring sig som lärt sig nya saker om sig själv, sina medmänniskor och samhället genom en studiecirkel eller en folkhögskolekurs.

Slutligen vill jag passa på att tacka alla dem som dagligen gör en insats inom folkbildningen, alla lärare, cirkelledare och deltagare som delar med sig av tankar och kunskap och utvecklas tillsammans.

Jag tackar också alla andra anställda som gör lärandet möjligt och som utvecklar våra bostadsområden, ser till att vi får kultur i alla landsändar och att möten kan hållas, såväl digitalt som med en kopp kaffe och en god kaka till.

Folkbildningen har betytt mycket för utvecklingen av vår demokrati. Förhoppningsvis kan den få fortsätta att spela den rollen i hundra år till.

(Applåder)