Herr talman! Det är fantastiskt att leva i Sverige där vi har möjlighet till utbildning och bildning. Vi kan lära oss livet igenom. Vi vet att vi aldrig blir fullärda, och vi uppmanas att mötas för att lära tillsammans. Folkbildningen bidrar till detta och till att människor ses, träffas, bildas och utbildas.

Detta är viktigt för oss var och en men är kanske särskilt viktigt för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden och dem som känner sig stå utanför samhället i övrigt. Folkbildningen erbjuder också möjlighet att ta del av kulturverksamhet över hela landet. Det spelar stor roll för vår sammanhållning.

Staten har fördelat stöd till folkbildningen sedan den parallella framväxten med folkrörelserna på 1800-talet och framåt. Satsningen har haft som syfte att stärka demokratin, mångfalden och engagemanget i samhället men också minska utbildningsklyftorna. Det är uttalat att deltagarna ska söka och bygga sin egen kunskap genom dialog, interaktion och reflektion med andra.

Herr talman! Folkbildningen ska vara fri och frivillig. Den ska vara fri i bemärkelsen att människor själva väljer om och när de vill utbilda och bilda sig men också hur studierna ska gå till. Att tänka fritt och uttrycka sig fritt är något som ska vara självklart. Något som vi trycker på är och ska vara självklart här är absolut inte självklart på andra platser runt om på jorden.

Folkbildningen i Sverige har medverkat till att fler har kunnat lära sig nytt eller fördjupa sina kunskaper. Det har på många håll skapats en mötesplats och ett nav för erfarenhetsutbyte. Det gäller särskilt nu när det pågår ett krig i ett land nära oss. Då har folkbildningen spelat en stor roll. Människor har kunnat komma hit och har kunnat lära sig svenska via de mötesplatser som folkbildningen erbjuder.

I Sverige har vi 155 folkhögskolor och tio studieförbund. Ungefär 1 miljon människor deltar i de olika aktiviteter som folkbildningen erbjuder. Det handlar alltså om många människor, men det handlar också om mycket pengar. År 2021 uppgick statens anslag till folkbildningen till närmare 4,6 miljarder kronor. Då har man fördelat 1,8 miljarder kronor bara till studieförbunden. Summan motsvarar omkring 10 procent av statens hela kulturbudget.

Precis som för alla områden som vi finansierar tillsammans med skattemedel är det viktigt att beslutsfattare tar sig tid att följa upp och utvärdera det hela. Jag tycker inte att så har skett under de senaste åren, herr talman. Vi har inte tagit oss den tid och kraft som krävs för att kolla upp om verksamheten är effektiv och bra. Är den kvalitativ? Når vi målen?

Detta är bakgrunden till att Tidöpartierna tidigt kom överens om att det behöver göras en översyn av Folkbildningsrådets system för stöd till folkbildningsväsendet. Vi kom fram till att det troligtvis behöver reformeras.

Den skrivelse som i dag ligger på bordet handlar just om Riksrevisionens rapport om statsbidraget till studieförbunden. Man har granskat kontrollen, uppföljningen och styrningen av statsbidragen till studieförbunden och landat i att statsbidragen behöver stärkas men att det finns betydande utmaningar i den nuvarande förvaltningsmodellen som bygger på att aktörerna granskar sig själva.

Det pågår också en statlig utredning, som jag vill nämna i detta sammanhang. I den ska bland annat nuvarande förvaltningsmodell granskas. Utredningen ska redovisas den 19 februari 2024. Riksrevisionen bedömer att utredningens inriktning och bredd är nödvändig men anser också att det redan nu behövs åtgärder för att stärka kontrollen. Bland annat rekommenderar Riksrevisionen regeringen att se till att Folkbildningsrådets myndighetsroll i kontrollen och uppföljningen av statsbidragen klargörs och förstärks.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, och jag yrkar bifall till utslagets förslag samt avslag på samtliga motioner som menar något annat.

(Applåder)