Herr talman! Det är jättebra att du lyfter upp acceptansfrågan, Kjell-Arne Ottosson. Jag har velat diskutera den många gånger under kvällen.

Det är helt centralt att vi får bred acceptans hos hela folket för klimatpolitiken. Det är ju uppenbart; om vi inte har acceptans hos folket har vi inte acceptans i riksdagen, och då blir det inga klimatåtgärder. Och nu är vi i ett läge där vi ökar utsläppen av växthusgaser.

Jag skulle gärna önska att fler partier presenterar klimatpolitik som gör att vi når målen och som man tror får acceptans hos befolkningen. Det jag har sett hittills är argumentet att man behöver acceptans för politiken när man tar bort klimatåtgärder och ökar utsläppen. Jag skulle hellre se att vi är fler som samarbetar för att få fram klimatåtgärder som gör att vi når målen, undviker de allvarligaste riskerna och gör stödåtgärder hela vägen. Då kan vi få bred acceptans hos befolkningen, och hela befolkningen kan känna sig trygg under hela klimatomställningen.

Det finns nämligen inte ett business as usual-scenario utan klimatrelaterade konsekvenser. Om vi inte vidtar klimatåtgärderna och om vi inte investerar i klimatomställningen står vi där med skägget i brevlådan med klimatförändringskonsekvenser. Det kostar långt mycket mer än att genomföra åtgärderna och stötta hushållen längs vägen.

Det är samma sak med koldioxidbudgeten. När det gäller de klimatmål vi har beslutat om i riksdagen och även de finanspolitiska målen om var vi ska ha balans och så vidare kommer det inte att komma några lagkonsekvenser från ovan bara för det. Det handlar om vilka mål och ramar vi i riksdagen beslutar om att vi ska förhålla oss till. Det handlar också om samarbete för att upprätthålla legitimiteten för de målen.

Miljöpartiet ser att om vi jobbar med ett koldioxidbudgetperspektiv får vi förståelse för att det är summan av utsläpp över tid som påverkar klimatet. Då kan vi få in effektiva åtgärder i närtid för att minska utsläppen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 juni.)