Herr talman! Jag tackar för väldigt bra frågor.

När det gäller koldioxidbudgeten beräknar IPCC en koldioxidbudget globalt för vilket utsläppsutrymme som finns kvar för att med en viss sannolikhet begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 respektive 2 grader över förindustriell tid. Att använda en koldioxidbudget gör att vi beaktar att det är summan av utsläpp över tid som avgör vår klimatpåverkan. Det spelar en jättestor roll om vi till exempel når nettonoll 2050 genom att minska utsläppen först lite och sedan mer och mer eller om vi gör det genom att minska utsläppen mycket i närtid och sedan hålla en låg nivå till slutmålet 2050, i och med att det är utsläppen över tid som summeras och ackumuleras i atmosfären och sedan värmer oss i hundratals år framöver.

Att anta ett koldioxidbudgetperspektiv och beräkna en koldioxidbudget för Sverige gör att vi har ett bättre verktyg som kan leda oss mot att nå Parisavtalet. I stället för att utgå från målår 2030 eller 2050 får vi förhålla oss till vilket utsläppsutrymme som finns kvar i en rättvis fördelning globalt för oss att hålla oss inom. Det gör också att vi bättre kan utveckla klimatpolitik och åtgärder för att få in insatser som minskar utsläppen i närtid. Det är det som budgetperspektivet riktar in sig på.

När det sedan gäller reduktionsplikten ser vi i Miljöpartiet jätteallvarligt på den situation som hushållen nu har med höga räntor, höga energipriser, höga drivmedelspriser, höga livsmedelspriser och inflation. Det vi vill säkerställa är att staten och samhället fångar upp de människor som har det tuffast ekonomiskt. Vi vill se en god fördelningspolitik och samtidigt hålla i klimatpolitiken.