Herr talman! Tack, Stina Larsson, för anförandet!

När jag försöker sammanfatta Stina Larssons redogörelse av kritiken mot vår budgetproposition och inriktningen på klimatpolitiken, det som har hänt än så länge, identifierar jag i huvudsak två större förändringar.

Den ena är elbonusbilarna, som gör en exit nu. De kostar ändå ganska många miljarder i år eftersom alla beställningar som gjorts tidigare ska betalas ut. Det handlar väl om 7 miljarder i år.

Jag läste Klimatpolitiska rådets rapport. De är lite kantiga i rådet, för finns det någon typ av satsning eller styrmedel som minskar utsläppen är det enligt rådet alltid negativt om det tas bort. Det blir alltid en sådan där röd pil oavsett om utsläppen minskas pyttelite till ofantligt hög kostnad.

När det gäller bonusbilarna har vi en sådan situation. Låt oss säga att vi skulle ha behållit bonusarna hela året i år. Om det kostade 7 miljarder att ta bort dem direkt skulle det ha kostat säg 10 miljarder att behålla dem. Hade det rullat på till 2030 hade vi fått 10 miljarder i kostnad varje år. Det kanske är lågt räknat. Det kanske hade kostat ännu mer.

Enligt Klimatpolitiska rådet bidrar bonus- och malussystemet till att minska utsläppen med 1-2 procent varje år. Låt oss säga att bonusbilarna är hälften av det. Då är det 1 procent - 1 procent till en kostnad på, vad kan det bli, närmare 100 miljarder. Är det en rimlig klimatpolitik? Särskilt nu, när vi ser att priserna på många elbilar har gått ned eftersom utbudet har ökat. Då sänker tillverkarna priserna. Vi ser också att företag fortsätter köpa elbilar utan bonus.