Herr talman! När det kommer till biodrivmedel och reduktionsplikten måste vi göra analysen: Vad leder vår politik till? Vad gör vi för skillnad?

Om vi nu orsakar kostnader på 20 miljarder extra för företag och hushåll i Sverige varje år blir det på en tioårsperiod 200 miljarder kronor. Då måste vi ta reda på: Vad gör vi för skillnad?

Det är ingen hemlighet. Du kan tala med dina partikamrater i övriga Europa, eller många av dina egna partikamrater i riksdagen. Jag har talat med flera. Det är väldigt många även i ert parti som är djupt skeptiska till den stora användningen av biodrivmedel, även om de svenska miljöpartisterna har omfamnat den extrema biodrivmedelsinriktningen på politiken.

Elin Söderberg säger att det är felaktigt att vi använder palmolja i biodrivmedlen. Då ska man lyssna på vad jag sa för någonting. Det jag sa var att i början av reduktionsplikten var palmoljebaserade produkter den viktigaste råvaran. Så är det inte längre.

Däremot har palmoljebaserade produkter flyttat över till HVO 100, det höginblandade biodrivmedlet. Alla som åker med en buss i kollektivtrafik någonstans i landet kommer exempelvis att göra det i en buss som kör på höginblandade drivmedel.

Där har vi i stället fått de palmoljebaserade produkterna, eftersom det är brist på råvarorna. Reduktionsplikten styr i varje fall mot att vi får lite bättre råvaror. Men de kraven finns inte för de höginblandade.

Man har styrt de allra fulaste, de sämsta biodrivmedlen, till de höginblandade just på grund av att reduktionsplikten har slukat så mycket. Det är en dålig politik.

Det svenska myndigheter gör när de utvärderar reduktionsplikten är att de gör det utifrån kalkylerna. Jag erkänner att de ser mycket snyggare och finare ut på grund av reduktionsplikten. Det är sant. Men om man tittar på det ur ett globalt perspektiv får man inte den bilden.