Fru talman! Så trevligt att Kjell-Arne Ottosson och jag får ha vår första debatt här i kammaren när ledamoten ska lämna miljö- och jordbruksutskottet!

Det var några saker i anförandet som jag reagerade på. Till att börja med nämndes till exempel SSAB:s omställning och den markanta utsläppsminskning det kan leda till när industrin får ställa om på riktigt. Men då krävs el - nu, i närtid - och inte minst kompetensförsörjning. Dessutom behövs effektivare tillståndsprocesser.

Hittills har regeringen lagt fram flera förslag som fördyrar och försvårar utbyggnaden av vindkraft, som är det som kan leverera el i närtid. Man satsar inte tillnärmelsevis tillräckligt på energieffektivisering, som man hade kunnat göra, utan har i stället valt att lägga ned utredningen om vita certifikat bara några månader innan den skulle vara klar.

När det gäller kompetensförsörjning försvårar man nu till exempel arbetskraftsinvandring. Man har inte alls tagit fram förslag som hanterar de enorma utmaningarna i norra Sverige med personalförsörjning.

När det gäller tillståndsprocesser finns det otroligt mycket regeringen skulle kunna göra bara genom att ge uppdrag i regleringsbrev till myndigheterna här och nu för att de ska kunna jobba rådgivande och myndighetsutövande med samverkan och dialog på ett annat sätt. De hade också kunnat börja utveckla processer för att pröva hela värdekedjor samlat i stället för att det är som nu då näringarna får tillstånd till en del i värdekedjan ett år och fem år senare till något annat, fastän de behöver ställa om i sin helhet.

Jag ser inte att regeringen alls skapar några förutsättningar för den gröna industriomställningen. Tvärtom försvårar man den, och det försämrar även svensk konkurrenskraft.

Detta vill jag börja med att fråga Kjell-Arne Ottosson om. Hur har regeringen tänkt hantera och skapa förutsättningar för industrins omställning? Just nu ser jag ingenting.