Fru talman! Det går inte att ha en debatt om klimatpolitik utan att prata om Sveriges stora konkurrensfördelar, som är den rena energimixen och skogsbruket. Det är två fördelar som man verkligen måste ta vara på och utveckla. Tyvärr noterar vi hur det tydligt finns krafter som vill montera ned båda dessa fantastiska fördelar till förmån för ideologiska lappkast som inte leder oss framåt i rätt riktning.

När man läser IPCC:s rapporter är de tydliga med att vi behöver all ren el vi kan få. Framdriften av elektrifieringen är helt avgörande för om vi ska klara klimatmålen, och det borde vi alla vara eniga om. Det är den tidigare billiga och stabila elproduktionen som möjliggör för SSAB att skapa fossilfritt stål. En omställning av SSAB kan kapa Sveriges utsläpp av växthusgaser med 10 procent.

Fru talman! Det är också tydligt att elektrifieringen är avgörande för en hållbar omställning av transporterna. Därför har regeringen gjort stora satsningar på laddinfrastrukturen i hela landet. Det är helt avgörande för en ickefossil fordonsflotta.

Vad gäller skogsbruket kämpar vi med näbbar och klor både internt och externt. Vi kämpar mot EU:s klåfingrighet när det gäller att detaljreglera svenskt skogsbruk på ett sådant sätt att det blir omöjligt att driva. Dessutom finns många inhemska krafter som lägger ned sin själ i att stoppa det hållbara svenska skogsbruket. Det gör de under förevändningen att rädda både klimat och miljö. Problemet är att de i stället gör det de kan för att förstöra den stora kolsänka och kolinlagrande resursbank som skogen är och som vi verkligen behöver. Dessutom verkar de helt ha glömt bort substitutionseffekten som ges när man använder sig av produkter från skogen för att ersätta CO2-intensiva material.

Fru talman! Staten behöver arbeta tillsammans med näringslivet för att uppnå en omställning. Det gäller inte minst villkoren för tillståndsprocesser. Stora företag lägger tiotals miljoner och många år på processer som är villkor för att man ska kunna ställa om till grönt stål och koldioxidneutral cement och bevara elproduktion. Sedan har vi flera gånger sett hur det faller på någon liten detalj i sammanhanget.

Vår miljöbalk behöver ses över. Miljöbalken behöver göras om så att den balanseras mot det övergripande klimathotet och vitala samhällsintressen. Klimatomställningens villkor och samhällets behov måste kunna ställas mot en lokal miljöpåverkan. En del i detta är också att miljölagstiftningen börjar utgå från bästa tillgängliga teknik i stället för bästa möjliga teknik. Därför är jag glad över att detta är en prioriterad fråga för den nya regeringen.

Tillståndsprocesserna måste förenklas och snabbas upp. Näringslivet efterfrågar det. De vill gå före, och de måste gå före om de ska vara spelbara. Men i dag är det staten som begränsar dem.

Fru talman! Jag pratade tidigare om skogen som kolsänka, men man kan lagra CO2 på fler sätt. Avskiljning och lagring av koldioxid är en viktig del i arbetet med att minska utsläppen och nå klimatmålen. IPCC:s kalkyler bygger på att CCS blir en gångbar lösning. Även EU-kommissionen förlitar sig i sina prognoser på CCS och bio-CCS för att EU ska bli klimatneutralt till 2050. Därför är det positivt att regeringen vill accelerera arbetet, utöka samarbetet med Norge och undersöka möjligheterna att även på hemmaplan lagra CO2.

Svenska biokraftverk släpper i dag ut cirka 30 megaton koldioxid årligen. Det finns således stor potential att dra ut koldioxid ur atmosfären. Växande träd och andra grödor binder kol. När de förbränns i biokraftverk bildas koldioxid som då kan fångas in och lagras. Nettoeffekten blir att koldioxid tas bort ur atmosfären.

Att Sverige har en så stor andel energi från biobränslen talar för att Sverige ska prioritera teknik för infångning och lagring av koldioxid. Därigenom kan man nyttja det förnybara bränslet och samtidigt bidra till nettoupptag ur atmosfären. Men även i frågan om biobränsle har vi fått tampas med EU. Där har man tydligt visat att förståelsen inte finns. Glädjande nog vann vi en rond i vintras gällande huruvida biobränsle ska klassas som hållbart eller inte. För en majoritet av oss svenskar är det självklart.

Fru talman! Jag har tidigare i mitt anförande talat mig varm för den svenska skogen och det svenska skogsbruket. Svensk industri har, tillsammans med framtagningen av råvarutillgångar från skog, mark, mineral och energi, en fantastisk klimatnytta och en förbisedd potential att realisera ett positivt internationellt klimatavtryck. Utvärderingen av Sveriges måluppfyllelse av klimatmål behöver därför inkludera exporten av vår produktion.

Det är avgörande att den svenska klimatpolitiken bidrar till att minska utsläppen globalt. Svensk industri fyller en viktig funktion genom export av produkter med relativt låga utsläpp av koldioxid, som tränger undan varor producerade med högre utsläpp i andra länder. Enligt en tidigare redovisad studie genomförd av Svenskt Näringsliv bidrog svenska företag tack vare sin export till att minska utsläppen med 26 miljoner ton koldioxid genom att tränga undan smutsigare produktion i andra länder. Det motsvarar ungefär hälften av Sveriges utsläpp under ett år.

För att kunna styra mot successivt ökad klimatnytta bör det vara ett mål för det svenska klimatarbetet att öka exportens klimatnytta ännu mer. Men ska det ske måste den ges de rätta förutsättningarna, möjligheterna och resurserna. Omställningen är oerhört viktig, fru talman. Den är avgörande, och det är jätteviktigt att det är på systemnivå som skiftet sker, för det är där vi får den stora vinsten.

Fru talman! Vad jag vet är det här min sista debatt i miljö- och jordbruksutskottet i kammaren för den här terminen. Jag har debatter kvar i både utrikes- och trafikutskotten där jag är ersättare, men härmed vill jag önska alla mina kollegor i utskottet en trevlig sommar - även om det är lite tidigt. Jag återkommer till talmanspresidiet och övriga tjänstemän i senare anföranden.