Fru talman! Det stämmer att vi behöver jobba med elektrifiering, med att byta drivmedel i den befintliga fordonsflottan och med att effektivisera transporterna. Det är egentligen de tre områden som vi har att jobba med för att komma åt transportsektorns omställning.

Reduktionsplikten står dock för en stor del av transportsektorns minskade utsläpp av växthusgaser. Det såg vi inte minst när Klimatpolitiska rådet lämnade sin rapport, där man beskriver konsekvenserna av att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna nu väljer att drastiskt sänka reduktionsplikten. Då är vi i ett läge där vi inte längre väntas nå klimatmålen till 2030.

Det leder också till att vi inte når vårt EU-åtagande för ECR-sektorn. Det gör att vi kan riskera böter. Det kan hanteras genom att ta de böterna eller köpa utsläppsrätter från andra länder. Vi skulle också kunna överprestera inom LULUCF-sektorn, alltså öka kolinbindningen i skog och mark. Men det kräver stora åtgärder inom skog och mark.

Om man inte vill jobba med den nivå av reduktionsplikten som vi tidigare planerade för undrar jag vilka åtgärder Socialdemokraterna vill vidta i stället. Är det att jobba väldigt kraftfullt med effektivare transporter, alltså minska det totala antalet körda kilometer? Eller vill man jobba väldigt kraftigt med skogssektorn? Eller vill man kanske inte nå målen till 2030 och är därmed beredd att ta kostnaderna gentemot EU?