Fru talman! Det handlar om en drönarstrategi för Europa 2.0. När jag tittar på trafikutskottets utlåtande ser jag att den i stort välkomnas. Man är väldigt tydlig. Här finns ingen direkt politisk oenighet. Man lyfter fram tre delar här. Det är forskning och innovation, säkerhet och riskmedvetenhet samt samhällelig acceptans.

Däremot finns det delar som man trycker på lite extra. Det handlar om Sveriges nationella särart, fru talman, och att Sverige är ett avlångt land som kräver lite speciella regler och möjligheter. Det handlar även om det civila och militära samspelet i luftrummet.

Utvecklingen har gått väldigt snabbt när det gäller drönarteknik i fråga om de mindre drönarna, som vi har varit inne på i dag. Jag själv investerade i en drönare 2015 i mitt lantbruksföretag. Syftet var att använda den för kontroll av grödor och även för djurtillsyn. Då var tekniken mogen. Det var tillräcklig kapacitet och säkerhet. Och den var lättanvänd. Detta gjorde den effektiv.

Från 2015 fram till i dag har jag sett en ganska snabb utveckling. Det är ungefär samma kapacitet, men de är mindre. De är mer snabbanvända. Detta gör att det blir intressant att tillämpa dem på ännu fler områden. Jag ser dem i räddningstjänsten, ofta i kombination med värmekameror. Jag såg en säljare i förra veckan som mätte solpaneler. Han använde då ett mätverktyg för det. Det finns alltså en stor tillämpning när det gäller drönare.

Det är viktigt att regelverket följer med. Även om jag tycker att regelverket för själva drönarna är väldigt bra, fru talman, måste också andra regelverk följa med. Man kan ta djurskyddet, exempelvis. Då måste man få en acceptans för att detta är tillåtet - bara som ett exempel. Det är då inte bara själva strategin för drönaren som är viktig utan också den andra delen.

Den säkerhetsaspekt som lyfts fram från utskottets sida är också viktig. Nu tränar man lågflygning i och med att vi befinner oss i en krigsliknande situation. Den lågflygningen är väldigt låg. Och vi ser att vi kan gå upp till 120 meter med en drönare. Där krävs det säkert att ett regelverk justeras för att öka säkerheten i luftrummet.

Sedan gäller det forskning och innovation. För de mindre drönarna är det inget problem, fru talman. På ganska kort tid har marknadskrafterna varit väldigt starka när det gäller att ta fram nya produkter och nya tillämpningar.

Man kan se att de regelverk vi har i dag har utvecklats på ett positivt sätt. När man är tidigt i en utvecklingsfas är man rädd att regelverket äter upp själva investeringen, men här har faktiskt både EU-lagstiftningen och den svenska lagstiftningen följt med på ett bra sätt. Den lagstiftning vi har från 2018 innebär att det finns en öppen kategori där man inte behöver söka något tillstånd om farkosten väger mindre än 25 kilo. Den används för max 120 meter, vilket kan ställas in. Man har full kontroll och kan se den så att den inte kommer för nära människor eller skadar någon.

När det gäller säkerhet är försäkringsfrågor en viktig sak att beakta när drönarteknik används, just med tanke på närheten till människor så att det inte händer olyckor.

Nästa del som ställer lite större krav är den kategori som kallas specifik kategori. Det är detsamma som öppen kategori, men drönarna är tyngre och avviker i riktning, vilket gör att man måste söka tillstånd hos Transportstyrelsen. Här krävs också utbildning av operatören.

Det finns också certifierad nivå. Det är när vingspannet blir över tre meter, och då är vi uppe på de lite större drönarna. För de mindre drönarna går utvecklingen snabbt i dag, men det är för de större luftfartygen som vi kommer att få se den stora förändringen av utvecklingen. De stora drönarna börjar närma sig de mindre elflygen.

Detta är ett spännande område som dock kräver en helt annan typ av investeringar. Det krävs landningsbanor där man kan gå ned, och det krävs också batteriladdning på ett helt annat sätt.

Det här är klimatsmart. Jag ser att tekniken med drönare lyfts fram till 2030, vilket stämmer bra med de miljöbeslut som finns. Ju mer vi använder tekniken, desto mer stärker vi miljön. Inte minst kan det komplettera både persontransporter och godstransporter som en del i att effektivt nå ut med varor där det annars kanske är lite besvärligt.