Fru talman! Svaret på önskemålen om långsiktighet är att vi får till breda överenskommelser så att man känner stabilitet och vågar investera. Det är det man efterfrågar. Sedan kan vi alltid leka med ord om vad vi kallar det, vilket datum vi sätter - om det är 2030, 2031 eller 2035 - och vilka mål. Men att vi har en överenskommelse så att man vet förutsättningarna och vågar investera är grunden.

Självfallet kan vi prata om 100 procent fossilfri elproduktion. Men som jag sa i ett tidigare replikskifte tycker vi att det mål som regeringen nu har satt upp, att ha 100 procent fossilfri elproduktion till 2040, är oerhört svagt.

Vi har i dag, för att upplysa dem som ser på den här debatten, en till ungefär 99 procent fossilfri elproduktion. Att dra ut på att klara den ytterligare procentenheten fram till 2040 tycker vi är ett väldigt svagt mål.

Men vi kan såklart se på den politik som förs nu. Man lägger reduktionsplikten på EU:s lägstanivå, som man tolkar som 6 procent. Man ökar utsläppen. Det blir inte billigare vid pump som man sagt. Det finns bara en sak som är säker, och det är att vi får utökade utsläpp men inte billigare bränslen.

Ska vi ta den här frågan på allvar behöver vi lyssna på näringslivet och fackföreningarna och se på vilka investeringar som just nu sker, inte lite religiöst titta långt bort till 2040 och inte ta ansvar här och nu för det som sker just här och nu. Det är det vi pekar på.