Herr talman! Jag vill rikta ett tydligt tack till Marielle Lahti för frågan som är väl motiverad och utmanande i sak och pekar på det stora behov vi har av samarbete kring energifrågorna. Vi har ett behov av politiskt samarbete i Sverige. Det är därför vi har sagt att alla goda krafter behövs.
Det handlar bland annat om kraftslagen i sig; vi säger tydligt att vi välkomnar sol, vind, vatten och kärnkraft så länge det är fossilfritt och inte släpper ut mer utan möjliggör att vi kan klara högt uppsatta klimatmål och samtidigt värna välfärd och arbetstillfällen genom elektrifiering. Det kommer att krävas enorma mängder mer el för att göra detta.
Då kan vi inte säga att den enbart ska vara förnybar; vi måste säga att den ska vara primärt fossilfri. Då kan vi få loss tillräckligt av de goda krafter som behövs. Framför allt kan de kraftslag som finns - solen, vinden och kärnkraften - och som har lite olika egenskaper ge ett mer robust energisystem när man har rätt balans mellan dem. De förnybara kommer och går beroende på vädret, medan vattenkraften och kärnkraften ger en mer stabil leverans. Man behöver dock kunna växeldra och få till en bra mix.
I dag talar vi om vindkraften och behovet av ett internationellt samarbete i frågorna. Marielle Lahti och jag är överens om detta behov.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi har kanske inte en omedelbar geografisk anslutning till Nordsjön på samma sätt. Snarare är det faktum att vi så tydligt finns med i North Seas Energy Cooperation, som Marielle Lahti mycket riktigt påpekade, en signal om att vi har ett lite bredare engagemang än bara det omedelbara i Östersjön eller precis utanför västkusten.
Låt mig svara så konkret det bara går. Jag deltog i en annan interpellationsdebatt alldeles nyss då jag anklagades för löftesbrott och för att jag inte svarade på frågor. Jag håller inte med om något av det, utan jag försöker sätta en ära i att svara på frågor. Sedan kanske man inte alltid tycker om svaret, men det är en annan sak. Låt mig alltså svara på det som jag uppfattade att interpellanten är ute efter.
Jag utesluter inte att vi engagerar oss ytterligare i detta, men vi har som sagt inte fått någon direkt förfrågan om det. Det är alltså ingenting som vi aktivt har sagt nej till. Möjligen ska jag kasta in en brasklapp: Sverige befinner sig inte i ett läge där vi sätter specifika mål och låser oss för hur mycket kraftproduktion vi ska ha från ett särskilt kraftslag. Vi försöker se, lära och samarbeta med andra länder, men vi har inte låst exakt hur mycket vi ska ha från kärnkraft eller vindkraft.
Vi kanske kommer i ett läge då vi behöver diskutera det mer för att få till rätt mix. Just nu är det svårt att släppa på jättemycket mer vindkraft, eftersom energisystemet är så skört. Vi skulle behöva ha in mer av vattenkraft och kärnkraft för att också kunna släppa på mer vindkraft. Då hamnar vi kanske mer i en diskussion som denna, men det här är den brasklapp jag ser som skulle kunna göra att vi väljer att inte vara med här eller lägga vår tid någon annanstans.
Att vi valt att inte vara med i exakt denna del handlar inte om bristande engagemang. Vi finns med i den mer övergripande kretsen. Det är en tydlig signal om att vi ser behovet av samarbete och av att lära av varandra även runt Nordsjön.